den osäkerhet, som i synnerhet tycktes i de kinkotte Rönen öfver quantiteten af ärligt rägn sig yttra, hindrar mig, at gå i närmare detail af denna saken och tvingar at stanna i allmännare slutsatser.
Jag vil altså blott lägga til en enda reflexion. Efter alla icke uttryckeligen antagit så stor Vattuhögd til början, som nyss är omrörd; utan torde vela förena Vattuminsknings hypothesen, oactkadt hvad hinder eljest äro i vägen lagde, med Bibliska tideräkningen, och altså icke påstå mera, än, at vatnet straxt efter Skapelsen stått 135 alnar högre, än nu, och så proportionalitet, utan at Syndaflodens Vatten kommer i consideration, strax efter Syndafloden 98 alnar, och vid Christi tid 40 anar &c. Så torde consequencen icke synas blifva så farlig.
Men, så fruktar jag dock, efter minstadelen af det torra äger 130 alnars högd öfver Vattubrynet, och altså icke allenast för Syndafloden varit obeboelig; utan ock en god tid derefter; samt, at den, icke så låg tid til, måste af sig sjelf blifva öde: hvilket torde lika litet rima sig med sunda Cosmologiska och bepröfvade Physiska principer, som med uppenbarelsen. Det skulle väl i hastigt påseende icke tyckas hafva särdeles at betyda med 9 quarters vatnets sjunkning å 100 år; men när
