Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/146

Den här sidan har korrekturlästs

och sjelf sett; men med alt det, så vet jag icke, om icke lika så mycket stelnadt vatten på sådana eller andra ställen kunnat finnas första åren efter syndafloden, som nu. Jag vet ej, om icke så mycket kan på det stället och året smälta up igen, som på det andra stannat och stelnat.

At mycken snö faller på de högsta bärgen, är stor orsak at tvifla. Tör ock hända det på vissa ställen igenom de så kallade Gletscher eller Lauwiner och Avelanches, samt de Norskas Isbreder och Snee-fonder allena rätt så mycket Is och Snö kan vältas neder, som emot tilökningen svarar.


§. 60. CHEIK SAADIS Brunnar.

Om annars det äger behörig säkerhet, hvad Hr. Chardin[1] berättar om Cheik Saadis djupa brunnar uti Persien, at Vatnet i dem på 40 år tager af, och åter på lika lång tid tager til igen; så vore ock deraf at göra någon gissning, at det kunde gifvas något periodiskt stigande och fallande, som de Naturkunnige ännu icke kommit at gifva akt uppå. Men förän man af förfarenheten blifver vidare underrättad; så lära alle Theorier böra anses för præmaturerade, likasom tidningarne understundom uti våra Avisor. Jag vil härvid anföra et Rön, som Slottsbyggmästaren Herr

  1. Voy. de Perse.