nar nåt aftagit; så framt man icke medgifver, at högder och ojämnheter varit i botnen förut, och altså vore Skaparens verk, för hvilken det icke lärer varit svårare, at aldeles i Skapelsen skilja vattnet och det torra samt altså låta bärgen med hela jordbrynets skapnad komma färdig fram, än at göra likadana ojämnheter på jorden under vatnet, eller såsom en hafs-botten, på det människorne skulle få det nöjet, at roa sig med Vattuminsknings hypothesen, hvilken dock eljest i mångfaldig måtto synes strida emot Skaparens vishet.
Om nu Hafvet ändock, oaktadt alt det, som sagt är, skulle komma at formera jordbrynet, så skulle det väl icke kunna ske på annat sätt, än det märkes agera på sina stränder; så at man, med all anstalt, ändock blefve utan bärg, åtminstone sådane, som vi nu äge, och jorden komme at bestå af lindriga sluttningar, kanske inemot som Vämlingebo-ryggarne beskrifvas; och det öfver alt. Ty som hafvets sätt at agera, eller orsaken vore enahanda, så blefve ock effecten lika.
Svårligen kunde ock Hafvets utskärningar, som nu mångestäds rönas, i sådane omständigheter göra någon ändring; efter genom Vattnets supponerade jämna minskning, orsakerne dertil vore i det mästa häfne.
