sen. Jag har icke eller något betänkande at tilstå, det en stor del af Phænomenis, vid desse så kallade figtiratis skulle genom Vattuminskningen bequämligen kunna förklaras, så framt den saken vore förut bevist och riktig befunnen. Men, när så mycket annat talar emot Vattuminskningen, så lära ock deras vitnesbörder blifva tvetydige.
§. 76. Ransakning och utslag emellan Syndafloden och Vattuminskningen, hvilkendera äger mera del i testaceorum pelagicorum petrefactis.
Och sannerligen om frågan blifver emellan Synda-floden och Vattuminskningen, och man vil oväldugt jämföra skäl, som hvardera kunde hafva på sin sida; då lärer öfvervigten ofelbart stanna för Syndafloden.
Vid det tilfället måste man först urskilja, hvad af particuliere successive orsaker bör hänledas, och hvaruti hvarken den allmänne floden eller vatnets minskning kan äga del. Sedan kommer det an endels på arten, endels på stället. Hafs-djurs quarlefvor äro bevis, säger man, at Hafvet stått der de finnas. Den slutsatsen kan til vidare passera för riktig. Dervid har ännu ingendera förlorat; men det återstår ändock den frågan,
