förut om denna saken sig yttradt; men motsatsen är försvarad i Åbo af Mag. Jacob Estlander i en Disputation år 1744 de Numero Regnorum Naturæ & in specie nuper ad. dito quarto s. aqueo[1]
Vår vidtfarne Professor Herr Petrus Kalm, plägar ock åberopas, som denna satsens försvarare. Han citeras ibland både Herr Celsii och Herr Dalins sagesmän; Hvad framdeles kommer at omordas, lärer visa huruvida Vattuminskningen af honom eller hans rön i sjelfva verket kan vinna någon styrka.
Mag. Sam Chydenius räknas jämväl hit i anledning af hans år 1749 utgifne Disputation de Decrementis Aqvarium in sinu Bothnico; dock synes han vara tvähogse, om någon verkelig Vattuminskning är orsaken til de rön honom förekommit; hvilket han närmare yttrat i et derom nyligen aflemnadt utlåtande.
Ibland de vidfrägdaste Vattuminsknings försvarare får vår store Architect, framledne Baron Hårleman icke förbigås. Han har, som af hans vackra Dagbok och Bref i synnerhet finnes, antagit den Celsianska och Dalinska meningen[2]; dock likväl så, at han uttryckeligen tilägnar syndaflodens verkan de petrefacta, som eljest hållas för effect och bevis af Vattuminskningen[3]: en varsamhet, som
