Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/22

Den här sidan har korrekturlästs

icke lärer vanställa den fagra och präktiga afmålning, hvarmed den lystraste svenska penna hedrat hans värda mull.

Doct. Hasselquist, en Rönsamlare i Natural Historien, som gaf så vidlöftigt hopp om sig, som hans bana i verket blef kärt, har ock icke otydeligen bekänt sig til Vattuminskningen, och med röd vid Smyrna[1] sökt den bestyrka. Om hans mening kan jag ingen ting annat säga, än at han tyckes aldeles hava fölgt sin Läromästare.


§. 9. Archiater LINNÆI mening.

Vår förträffelige Röne-idkare och almänne Mästare i Botaniquen Herr Archiatern och Riddaren Carl Linnæus, äger icke mindre min än hela lärda verldens fullkomliga högaktning. Hans nit för sanningen vet jag vara så både enväldig och oväldig, at han lärer blifva den förste, som gillar min gensägelse, i fall jag, för giltiga skäl skul, icke skulle i Lithologien och Vattminsknings satsen med honom kunna göra aldeles et. Han är den som gifvit vattminsknings hypothesen sin högsta glans, medelst dess tillämpning til Natural historien, och

  1. Lärda Tidn. 1750 N. 73 p. 289 sq.