Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/235

Den här sidan har korrekturlästs

ler skants, hvars öfverlefvor nu äro af Hafvet aldeles öfversvämmade; hvilka omständigheter bestyrka det, som jag tilförene anfört om Hafvets inkräktningar på det torra landet.


§. 103. Lågt-belägne samt jord-täkte insjöar, och djup svartmylla på låga uplandningar i Finska skärgården.

Jag vil ännu här tillägga några af Mag. Gadd gjorda andra anmärkningar:

  1. “I Nagu, Kimito och Merimasko har han funnit insjöar nära invid Hafvet belägne, som äga dermed nästan lika högd; dock aldeles icke visa några märken dertil, at de kunna vara Hafs-lemningar. Deras stränder grund och botten äro af hel annan art, än det tilstötande Hafvets. I dem skönjes icke det ringaste spår af Hafs-sälta, ingen hafs-fisk, inga hafs-örter; utan tvärtom allehanda insjö-växter, såsom Nyphæa, Persicaria Fluitans, Ranunculus foliis submersis, Lobelia, Sjösäf, Vass och Fräken. Så stor olikhet från Hafvet tycker han på en tid af 70 à 80 år icke kunnat hafva timat, om desse Sjöar tilförene skulle varit et dermed: som ock gammalt folk efter hundrade åriga fråsägner skola intyga, at sådane sjöar utaf Hafvet icke skola varit öfversvämmade.”