Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/247

Den här sidan har korrekturlästs

men nästan aldrig i Pensylvanien. At floderne uti Pensylvanien och annorstädes uti de Ängelska Colonierne i Norra America nu äro mycket grundare, än förr, på de flästa ställen, veta mäst alla deri landet at säga: och visa mätningar af Landtmätare gjorde för 70 à 80 år tilbaka det samma tydeligen; men en hvar vet ock orsaken dertil, nämligen: at vid Europæernas ankomst til Norra America, alt landet var öfvertäkt med stor skog, och marken öfverdragen med mossa: ingen jord upbrukad; derföre kunde vid snöens smältande om Våren och vid rägn om sommaren ganska litet mull föras uti floderna; men sedan jorden nu af Europæerne är alt upbrukad til åker, och mullen fin och lös, sköljer rägn och smält snö en myckenhet deraf bårt, och förer med sig til floderna, hvarigenom de årligen blifva grundare. Det grumliga och tjocka vatnet i floderna på denna orten vid starkt rägn och om Våren, talar tilräckeligen för denna saken.” Alt hit intil Prof. Kalm, som intygar, at han under hela sin resa, hvarken i Norrige, Ängeland, eller America råkat något Rön, som utan tvåtydighet talar för Vattuminskningen. Jag vil icke eller någon ting vid alt detta erhindra mer än det, at hvad som om Nya Jersey talas, som jag munteligen förnummit, icke är någon blott uplandning, utan kommer jämväl til stor del deraf, at floderne småningom flytta rum och ställe, samt lemna sina förra alveos til Terrain.[1]


  1. Utaf flera Resebeskrifningar öfver America hafver man anmärkningar derom, huru floderne derstädes flytta rum, och det tämeligen allmänt, samt på et synnerligen skönligt och märkvärdigt sätt. Det vore önskeligt, at på sådana omständigheter närmare gåfvos akt.