både uti Asien och Africa och i synnerhet Europa; hvarest snart ingen ting förekommer, som icke i hans idée blifver bevis til hela jordenes danelse under och igenom en allmän Vattuminskning. De til hafsstränderna gräntsande tracter finner han både til ämnen och structur så lika med hafsbotnen, at de på högden när, samt at det ena är land, och det andra hafsbotten, icke kunna skiljas åt; hvaraf han sluter til deras enahanda ursprung. Särdeles gör han sig mycket omak at bevisa, det bärgens yttra skick så väl som deras inre sammansätning och textur, deras ställning och anseende, jämte de ämnen, hvaraf de bestå, komma dermed öfverens, och bära ojäfaktiga tecken af hafvets och dess strömmars vanliga verkan. Allaslags stenar lika så, som hos Telliamed ej annat äro, än congelationer eller sammangyttringar af de ämnen, som hafvet fournerar; hvarpå prof af en lett och månglett marmor anföres, som tillika skal bevisa, at stenarne icke af dessein eller et styrande vist upsåt äro så danade, utan af en blind slump ihopgrodde. Alle jordstrata och bäddningar, med deras horizontale läge, ordning och ämnen, som äro enahanda med dem, hvilka hafvet, dageligen brukar i sin botten och vid sina stränder, yrkas likaledes; i synnerhet antages för ostridigt, at Lera och Gytja är hafvets sediment med sina åtskilliga blanningar, hvaraf både bärg och dalar bestå.
