allmän, men icke destomindre hålla hafsvatnets vanliga kraft för otilräckelig, at hafva tilväga bragt de största ändringar; som märkas på Jordklotet, eller i synnerhet, at hafva planterat petrefacta på de ställen de nu finnas, äro väl i den delen ganska skälige, at de icke förneka, eller misskänna de spår och märken af den Alsmägtigas finger, samt de bevis af Bibliska Historiens sanning, som syndaflods vattnet i vår yttra Jord-skorpa intrykt; tyckas altså icke hafva haft annat upsåt, än det som menlöst är; fastän de eljest icke kunnat fria sig från de påfölgder, som af allmänna Vattuminsknings satsen egenteligen flyta.
När man föreställer sig allmänna Vattuminsknings satsen i och för sig sjelf, utan afseende hvarken på skälen, hvarmed den vil bevisas, eller andra omständigheter, som kunna vara i dess följe, så skulle det väl tyckas vara en sak, i hvilken man fritt kunde hysa den ena eller den andra meningen, som hvar och en funne med sin förfarenhet och naturkunnighet mäst öfverensstämmande; hälst efter det ej är nytt mode ibland de Lärda, at antaga vilkorliga satser til förklarande af de rön, man eljest icke finner sig i stånd at gifva skäl til.
Men så synes dock nödigt, at den som vil medgifva gamla Historiens sanning, bör noga se sig före, innan Vattuminskningen antages, at alla de orter, som bemälte Historia och i synnerhet den Bibliska rörer om, måste vara så högt belägna öfver nu varande hafsbrynen, som tidens
