ruvida det saknade vatnet antingen verkeligen förvandlas til en annan slags kropp, eller flytter neder i Becchers afgrund. Utan sanskyldiga frågemålet blifver det: Om vatnet på jordbrynen verkeligen år ifrån år aftager, och i proportion af tiden minskas, så at des quantitet skönligen och säkerligen befinnes mindre den ena gången, än den andra, samt om en sådan minskning, i fall den supponeras, kan vara rätta orsaken til alla Phænomena och ändringar på Jorden, som thy tilskrifvas?
Mit upsåt är väl, at egenteligen söka utreda denna frågan; dock ärnar jag icke binda mig dervid allena, utan vil ock granska de förrra målen efter omständigheterna, och som mit valda fria skrifvelsesätt kan gifva anledning til.
§. 26. Skälen för vatnets förvandling i Jord och Sten.
I förbigående anmärker jag allenast, i anseende til den tredje nyss anförda omständigheten, at de skälen, hvarmed man plägar söka göra sannolikt, at vatnet blifver til jord, äro så problematiske, at ingen ting kan byggas derpå: som icke eller, om det ock voro sannt, deraf nödvändigt skulle följa, at Vattu-quantiteten förminskas; emedan med kan-
