detta ut för annat, än gissning och misstanka, sådana, som han ock eljest mångfaldiga yttrat. Jag vördar Newton när han demonstrerar och hänleder obekanta sanningar af ostridiga förfarenheter, som snart den största Man, som människo-slägtet kan framvisa; men så stor, som han var, så var han dock människa. Nu visar alla tiders Historia, at aldrig någon med blott gissning hittat på någon sanning i Naturkunnigheten. Newton ägde i den delen icke mera något privilegium, än andre människor.
Hvarken Helmonts eller andras försök om vegetabiliernas föda genom bara vatten, lärer eljest kunna göra slag i saken; ty jorden kan vara ökad genom damm och stoft: den quantitet deraf, som verkeligen går in i växten, är ock, som vid växtens fulla uplösning rönes, så liten, at ej är under, om den, vid den quarblefne jordens vägande, blifver omärkelig. Så kan ock vatnet hafva haft så mycket jord med sig, som til växten tarfvats; ty at jordgrand finnas i det vatten, hvilket til vatnande brukas, eller hvaruti växten sättes, det lärer ej kunna nekas; som icke eller sjelfva luften är utan jord. Men i synnerhet tyckas svartmyllans anatomie bevisa så väl, at hon icke är någon nyss tilkommen jord, som ock at minsta delen deraf är en verkelig jord, efter det inskränktare ordets bemärkelse.
Kårteligen: Naturaliernas vegetation genom Vatten, stenars och salters crystallisatio-
