så kan owenen och icke dölia sich/ Ty när enom wel går thet förtryter hans owen/ men när thet går illa så dragha sich ock wenenar ifrå honom
Tro tinom woen aldrig/ Ty såsom iernet altijd på nytt rostas/ altså låter han ey heller sina ondsko/ och om han än nijgher och bughar/ så tagh tich lijka well wara for honom/ Om tu än slättar honom såsom en spegil så bliffuer han doch ät tå rustug/ Tagh honom icke in til tich/ at han icke driffuer tich bort/ och trädher in vti titt rum/ Sett honom icke bredho widh tich/ at han icke scal begynna fara epter titt säte/ och tu tå på sijd stona på mijn ord tenckia må/ och ångra tich
Lijka som när en ormbeswäriare bittin warder/ ther ömkar sich ingen öffuer/ såsom ey heller tå en vmgår mz wildiwr/ och aff them fijffuen
warder/ altså går thet ock med them som
