wardt honom räknadt til rättfärdighet; och han wardt kallad Guds wän.
24. Se I nu, at af gerningarna rättfärdigas menniskan, och icke af tron allena.
25. Sammalunda ock then skökan Rahab, wardt hon icke af gerningarna rättfärdigad, tå hon undfick sändningabåden, och släppte them en annan wäg ut?
26. Therföre, såsom kroppen utan anda är död, så är ock tron utan gerningar död.
3. Capitel.
Mine bröder, farer icke hwar man efter at wara lärare, wetande, at wi thes större dom få.
2. Ty i många stycken fele wi alle; men then ther icke felar uti et ord, han är en fullkommen man, och kan regera hela lekamen med betsel.
3. Si, wi lägge hästarne, betsel i munnen, at the skola lyda oss, och omkaste theras hela kropp.
4. Si, ock skeppen, ehuru stora the äro och af starkt wäder drifwas, warda the dock likwäl omwände med et litet roder, ehwart rodermannen wil.
5. Så är ock tungan en klen lem, och kommer stora ting åstad: si, en liten eld, huru stor skog han uptänder!
6. Och tungan är ock en eld, en werld full med orätt: så är ock tungan ibland wåra lemmar, och besmittar hela lekamen, och uptänder all wår umgängelse, tå hon uptänd är af helfwete.
7. Ty all natur, både djurs och foglars och ormars och theras som i hafwet äro, warder tam, och är tamd af menniskors natur:
8. Men tungan kan ingen menniska tämja, thet oroliga onda, full med dödeligt förgift.
9. Med henne prise wi Gud och Fadren, och med henne banne wi menniskorna, som äro skapade efter Guds liknelse.
10. Af samma mun går pris och bannor. Thet bör icke, mine bröder, så wara.
11. Icke gifwer en källa af et hål, både sött och beskt watn.
12. Icke kan fikonaträet, mine bröder, bära olja, eller winträet fikon? Så kan ock ingen källa salt och sött watn gifwa.
13. Ho är wis och klok ibland eder, han bewise med sin goda umgängelse sina gerningar, uti saktmodighet och wisdom.
14. Om I hafwen bittert nit och trätor uti edert hjerta, berömmer eder icke, och ljuger icke emot sanningen.
15 Ty then wisdomen är icke ofwanefter kommen; utan är jordisk, mensklig och djefwulsk.
16. Ty hwar nit och träta är, ther är ostadighet och alt ondt.
17. Men then wisdom, som ofwanefter är, han är först kysk, och sedan fridsam, saktmodig, låter säga sig, full med barmhertighet och goda frukter, opartisk, oskrymtelig.
18. Men rättfärdighetens frukt warder sådd i frid, them som frid hålla.
4. Capitel.
Hwadan äro örlig och krig ibland eder? Äro the icke ther af, af edra begärelser, som strida i edra lemmar?
2. I begären, och fån intet: I hafwen afund och nit, och kunnen intet winna: I striden och örligen, och hafwen intet, therföre at I icke bedjen:
3. I bedjen, och fån intet; ty I bedjen illa, nemligen, at I thet uti eder wällust förtära skolen.
4. I horkarlar och horkonor, weten I icke, at werldens wänskap är Guds owänskap? Ho som werldens wän wil wara, han warder Guds owän.
5. Menen I, at Skriften säger fåfängt: Anden, som bor uti eder, begär emot hatet?
6. Men han gifwer rikelig nåd; ty Skriften säger: Gud står emot the högfärdiga; men the ödmjuka gifwer han nåd.
7. Så warer nu Gudi underdånige: står emot djefwulen, så flyr han ifrån eder.
