8. Nalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, I syndare; och renser edra hjertan, I ostadige.
9. Warer elände och sörjer och gråter: edert löje wände sig i gråt, och glädjen i sorg.
10. Förnedrer eder för HERranom, så skal han eder uphöja.
11. Förtaler icke hwar annan, käre bröder: then som förtalar sin broder, och dömer sin broder, han förtalar lagen, och dömer lagen; men dömer tu lagen, så äst tu icke lagens görare, utan domare.
12. Ty en är laggifwaren, som kan saliggöra, och fördöma: ho äst tu, som dömer en annan?
13. Nu wäl, I som sägen: I dag, eller i morgon, wilje wi gå uti then eller then staden, och wilje ther ligga et år, och handla och winna;
14. Och weten icke hwad i morgon ske kan. Ty hwad är edert lif? Et dam äret, som en liten tid warar, och sedan förswinner.
15. För thet skulle I säga: Om HERren wil, och wi lefwe, så wilje wi göra thet eller thet.
16. Men nu berömmen I eder i edert högmod. All sådan berömmelse är ond.
17. Then ther kan göra godt, och gör icke, honom är thet synd.
5. Capitel.
Nu wäl, I rike gråter och tjuter öfwer eder uselhet, som eder öfwerkomma skal.
2. Edra rikedomar äro förruttnade; edra kläder äro upätna af mal;
3. Edert guld och silfwer är förrostadt, och theras rost skal wara eder til witnesbörd, och skal upäta edert kött, såsom en eld. I hafwen församlat eder ägodelar i yttersta dagarna.
4. Si, arbetarenas lön, som edert land afbergat hafwa, hwilken I them swikligen ifrå haft hafwen, ropar; och theras rop, som afbergade, är inkommit i HERrans Zebaoths öron.
5. I hafwen lefwat i kräslighet på jorden, och haft eder wällust, och upfödt edert hjerta, såsom på en slagtedag.
6. I hafwen dömt och dödat then rättfärdiga, och han hafwer eder intet emotstått.
7. Så warer nu tålige, käre bröder, in til HERrans tilkommelse. Si, åkermannen wäntar efter then kosteliga jordens frukt, tåligt bedjande, så länge han får et morgonregn och aftonregn.
8. Så warer ock tålige, och styrker eder hjerta; ty HERrans tilkommelse är när.
9. Sucker icke, käre bröder, emot hwar annan, på thet I icke warden fördömde. Si, domaren är för dören.
10. Tager, mine bröder, Propheterna för efterdömelse til bedröfwelse och tålamod, hwilka talat hafwa i HERrans namn.
11. Si, wi hålle them saliga, som lidit hafwa. Jobs tålamod hafwen I hört, och HERrans ända hafwen I sett; ty HERren är barmhertig, och en förbarmare.
12. Öfwer all ting, mine bröder, swärjer icke, hwarken wid himmelen, eller wid jorden, eller någon annan ed: men edra ord skola wara ja, ja, nej, nej, på thet I icke skolen falla uti skrymteri.
13. Lider någon ibland eder bedröfwelse, han bedje; är någon wid godt mod, han sjunge psalmer.
14. Är någon sjuk ibland eder, han kalle til sig Presterna i församlingen, och låte them bedja öfwer sig och smörja med olja uti HERrans namn:
15 Och trones bön skal hjelpa then sjuka, och HERren uprättar honom; och om han är stadd i synder, warda the honom förlåtna.
16. Bekänner inbördes synderna, then ene then andra, och beder för eder inbördes, at I helbrägda warden; ty en rättfärdig mans bön förmår mycket, ther hon alfwar är.
17. Elias war en menniska, såsom wi; och han bad en bön, at thet icke skulle regna; och thet regnade ock intet på jorden i tre år och sex månader.
18. Och han bad åter; och himmelen
