och med sin hustru, och sina söners hustrur.
19. Ther til allahanda djur, allahanda krypande, allahanda foglar, och alt thet som på jorden kräker, thet gick utur arken, och hwart och et til sitt slag.
20. Och Noah byggde HERranom et altare, och tog utaf allahanda ren fänad, och utaf allahanda rena foglar, och offrade brännoffer på altaret.
21. Och HERren luktade en söt lukt, och sade i sitt hjerta: Ingalunda skal jag mer härefter förbanna jorden för menniskans skul; förty menniskans hjertas upsåt är ondt alt ifrån ungdomen. Och skal jag nu icke mer härefter slå alt thet som lefwandes är, såsom jag gjort hafwer.
22. Så länge jorden står, skal icke återwända sående och upskärande, köld och hetta, sommar och winter, dag och natt.
9. Capitel.
Och Gud wälsignade Noah och hans söner, och sade: Warer fruktsamme, och förökens, och upfyller jorden.
2. Eder fruktan och rädsla ware öfwer alla djur på jorden, öfwer alla foglar under himmelen, och öfwer alt thet som kräker på jorden; och alle fiskar i hafwet ware gifne i edra händer.
3. Alt thet som röres och lefwer, thet ware eder til mat; såsom gröna örter hafwer jag alt thet gifwit eder.
4. Allena äter icke kött, thet ännu lefwer i sitt blod.
5. Förty jag wil ock hämnas öfwer eder kropps blod, och wil hämnat uppå alla djur, och wil hämnas menniskans lif på hwar och en människa, eho hon är.
6. Then som utgjuter mennisko-blod, hans blod skal ock af menniskor utgjutit warda; förty Gud hafwer gjort menniskan efter sitt beläte.
7. Warer fruktsamme, och förökens, och förkofrer eder på jorden, at I upfyllen henne.
8. Yttermera sade Gud til Noah, och hans söner med honom:
9. Si, jag gör med eder et förbund, och med eder säd efter eder.
10. Och med alla lefwande djur, som med eder äro, i foglar, i fänad, och i alla djur, som på jorden när eder äro: af alt thet, som utu arken gångit är, ehwad djur thet är på jorden.
11. Och wil göra mitt förbund med eder, i så måtto, at här efter skal nu icke mer alt kött förderfwadt warda med flodens watn, och skal här efter ingen flod mer komma, then jorden förderfwa skal.
12. Och Gud sade: Thetta är teknet til mitt förbund, som jag gjort hafwer emellan mig och eder, och all lefwande djur med eder, här efter til ewig tid:
13. Min boga hafwer jag satt i skyn; then skal wara teknet til mit förbund emellan mig och jorden.
14. Och när så sker, att jag förer skyn öfwer jorden, så skal man se min boga i skyn.
15. Och så skal jag tänka på mitt förbund emellan mig och eder, och alla lefwande djur i hwart och et kött, at icke mer skal komma flod här efter, then alt kött förderfwa skal.
16. Therföre skal min båge wara i skyn, at jag skal se uppå honom, och tänka uppå thet ewiga förbund emellan Gud och alla lefwande djur i hwart och et kött, som på jorden är.
17. Thet samma sade ock Gud til Noah: Thetta skal wara teknet til thet förbund, som jag gjort hafwer emellan mig och alt kött på jorden.
18. Noahs söner, som utu arken gingo, äro thesse: Sem, Ham, Japhet. Men Ham är fadren til Canaan.
19. Thesse tre äro Noahs söner, af hwilka alla länder befolkade wordo.
20. Och Noah begynte och wardt en åkerman, och planterade en wingård.
21. Och tå han drack af winet, wardt han drucken, och låg oskyld uti sin hydda.
22. Tå nu Ham, Canaans fader, såg sin faders blygd, sade han thet båda sina bröder, som ute woro.
23. Tå togo Sem och Japhet et kläde, och lade på begges theras skuldror, och gingo baklänges til, och öfwertäckte theras faders blygd; och theras ansikte war ifrå
