foro ut til at resa in i Canaans land.
6. Och som the komne woro in i landet, drog han ther igenom, alt in til thet rummet Sichem, och in til then lunden More. På then tiden bodde the Cananeer ther i landet.
7. Tå syntes HERren Abram, och sade: Tin säd skal jag gifwa thetta land. Och han byggde ther sammastädes et altare HERranom, som honom synts hade.
8. Sedan drog han bättre fram tädan til et berg, som låg öster ut ifrå BethEl, och slog ther sitt tjäll upp, så at han hade BethEl wäster ut, och Ai öster ut, och byggde ther HERranom et altare, och predikade om HERrans namn.
9. Och for Abram tädan fram bättre, och drog söder ut.
10. Tå wardt en hård tid ther i landet: therföre drog Abram ned uti Egypten, at han ther en främling blifwa måtte; förty tiden war ganska hård i landet.
11. Och tå han kom hardt in mot Egypten, talade han til sin hustru Sarai: Si, jag wet at tu äst en dägelig qwinna under ansiktet.
12. Tå nu de Egyptier få se tig, skola the säga: Thet är hans hustru; och slå mig ihjäl, och behålla tig.
13. Käre, säg förthenskul, att du äst min syster, at mig måtte ske godt för tin skul, och at min själ må lefwa för tin skul.
14. Som han nu kom uti Egypten, sågo the Egyptier qwinnan, at hon war ganska dägelig.
15. Och Pharaos Öfwerstar sågo henne, och prisade henne för honom. Tå wardt hon tagen in uti Pharaos hus.
16. Och Abram wederfors godt för hennes skul. Och han hade får, fä, åsnor, tjenare och tjenarinnor, åsninnor och cameler.
17. Men HERren plågade Pharao med stora plågor, och hans hus, för Sarai Abrams hustrus skul.
18. Tå kallade Pharao Abram til sig, och sade til honom: Hwi hafwer tu sådant gjort mig? Hwi sade tu mig icke at hon war tin hustru?
19. Hwi sade tu, att thet war tin syster? Förthenskul wille jag taga mig henne til hustru. Och si, nu hafwer tu här tin hustru; tag henne, och gack.
20. Och han befallte sina män om honom, at the skulle fordra honom, och hans hustru, och alt thet han hade.
13. Capitel.
Så for tå Abram up utur Egypten med sin hustru, och med alt thet han hade, och Lot ock med honom, söder ut.
2. Och Abram war ganska rik på boskap, silfwer och guld.
3. Och han for bättre fram, ifrå sönnan alt in til BethEl, til thet rummet, ther han sitt tjäll tilförene haft hade, emellan BethEl och Ai;
4. Rätt på samma rum, ther han tilförene hade byggt altaret. Och ther predikade han HERrans namn.
5. Men Lot, som med Abram for, hade också får och fä och tjäll.
6. Och landet kunde icke fördragat at the bodde tilhopa; förty theras håfwor woro stora, och kunde icke bo med hwarannan.
7. Och war ju altid träta emellan herdarna öfwer Abrams boskap, och herdarna öfwer Lots boskap. Och bodde theslikes i den tiden the Cananeer och Phereseer ther i landet.
8. Tå sade Abram till Lot: Käre, låtom icke wara träta emellan mig och tig, och emellan mina och tina herdar; ty wi äre bröder.
9. Står icke alt landet tig öppet? Käre, skilj tig ifrå mig. Wil tu til wänstra handen, så wil jag til then högra; eller wil tu til then högra, så wil jag til then wänstra.
10. Tå hof Lot sina ögon upp, och besåg then hela ängden wid Jordan; förty förr än HERren förderfwade Sodom och Gomorra, war hon watturik, alt in til man kommer til Zoar, såsom en HERrans lustgård, lika som Egypti land.
11. Så utwalde sig Lot then hela ängden wid Jordan, och drog öster ut. Och så skildes then ena brodren ifrå then andra;
12. At Abram bodde i Canaans land, och Lot i samma ängdens städer, och slog sitt tjäll up in mot Sodom.
