Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/17

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Cap. 14. 15. 1613
1.Mose Bok.

hand. Och honom gaf Abram tionde af alt byte.

21. Tå sade Konungen af Sodom til Abram: Gif mig folket, och ägodelarna behåll för tig.

22. Men Abram sade til Konungen af Sodom: Jag uphäfwer mina händer til HERran then högsta Gud, som himmel och jord tilhörer,

23. At jag af alt thet titt är icke en tråd eller en skorem taga wil, att tu icke skal säga: Jag hafwer riktat Abram:

24. Undantagandes thet the unga karlar förtärt hafwa, och the män som med mig drogo, Aner, Escol och Mamre; them låt taga theras del.

15. Capitel.

Sedan thetta så skedt war, begaf sig at HERrans ord i en syn kom till Abram, sägande: Frukta tig intet Abram; jag är titt beskärm, och tin ganska stora lön.

2. Men Abram sade: HERre, HERre, hwad wil tu mig gifwa? Jag går barnlös, och min redeswen, thenne Eleasar af Damasko, hafwer en son.

3. Och Abram sade ytterligare: Men mig hafwer tu ingen säd gifwit; Och si, min tjenares son skal wara min arfwinge.

4. Och si, HERrans ord kom til honom, sägande: Han skal icke wara tin arfwinge; utan then som utaf titt lif komma skal, han skal wara tin arfwinge.

5. Och han hade honom ut, och sade: Se up til himmelen, och räkna stjernorna, om tu kan räkna them. Och sade til honom: Så skal tin säd wara.

6. Abram trodde HERranom, och Han räknade honom thet til rättfärdighet.

7. Och han sade til honom: Jag är HERren, som tig utfört hafwer ifrån Ur utu Chaldeen, at jag tig thetta land gifwa skal til besittning.

8. Abram sade: HERre, HERre, hwar uppå skal jag märka at jag skal besitta thet?

9. Och han sade til honom: Tag mig en treårig ko, och en treårig get, och en treårig wädur, och en turturdufwa, och en ung dufwa.

10. Och han tog alt thetta, och delade thet midt i tu ifrå hwart annat, och lade hwar del twärt emot den andra. Men foglarne delade han intet.

11. Och foglarne kommo ned på kropparna, och Abram dref bort them.

12. Tå solen nedergången war, föll en swår sömn på Abram; och si, en förskräckelse och ett stort mörker kom öfwer honom.

13. Tå sade han till Abram: Thetta skal tu weta, at tin säd skal warda främmande uti et land, thet them icke tilhörer; och man skal ther göra them till trälar, och fara illa med them i fyrahundrade år.

14. Men öfwer thet folk, som the tjenande warda, skal jag domare wara: sedan skola the draga ut med stora håfwor.

15. Och tu skal fara til tina fäder med frid, och i en god ålder begrafwen warda.

16. Men the skola i fjerde mans ålder komma hit igen, förty de Amoreers ondska är icke ännu all fullkomnad.

17. Tå nu solen war nedgången, och mörker wordet, si, tå rök en ugn, och en eld for emellan styckena.

18. På then dagen gjorde HERren et förbund med Abram, och sade: Tin säd skal jag gifwa thetta landet, ifrå then älfwen i Egypten, alt in til then stora älfwen Phrat:

19. The Keneer, the Keniseer, the Kadmoneer,

20. The Hetheer, the Phareseer, the Reser,

21. The Amoreer, the Cananeer, the Girgaseer, the Jebuseer.

16. Capitel.

Sarai Abrams hustru födde honom intet; men hon hade en Egyptisk tjensteqwinna, som het Hagar.

2. Och sade til Abram: Si, HERren hafwer igenlyckt mig, at jag icke kan få barn: Käre, lägg tig när min tjensteqwinna, att jag dock til äfwentyrs måtte upbyggd warda af henne. Abram hörde Sarais röst.

3. Och Sarai, Abrams hustru, tog sin Egyptiska tjensteqwinna Hagar, och gaf henne Abram sin man til hustru, sedan the hade bott i tio år i Canaans land.