17. Då for Isaac dädan, och slog upp sin tjäll i Gerars dal, och bodde der;
18. Och lät uppgrafwa igen de wattubrunnar, som de i hans faders Abrahams tid grafwit hade, hwilka de Philisteer efter Abrahams död igenfyllt hade; och kallade dem wid samma namnet, som hans fader dem kallat hade.
19. Grofwo ock Isaacs tjenare i dalenom, och funno der en brunn med lefwandes watten.
20 Men herdarna af Gerar trätte med Isaacs herdar, och sade: Detta wattnet är wårt. Då kallade han den brunnen Esek; därföre, att de hade der gjort honom högmod.
21. Då grofwo de en annan brunn, der trätte de ock öfwer; derföre kallade han honom Sitna.
22. Då skyndade han sig dädan, och grof en annan brunn; der trätte de intet om; derföre kallade han honom Rehoboth, och sade: Nu hafwer HERren gifwit oß rum, och låtit oß wäxa till i landena.
23. Derefter for han dädan till BerSaba.
24. Och HERren syntes honom i den nattene, och sade: Jag är dins faders Abrahams Gud: Frukta dig intet; ty jag är med dig, och skall wälsigna dig, och föröka dina säd, för mins tjenares Abrahams skull.
25. Då byggde han dersammastäds ett altare, och predikade om HERrans Namn, och uppslog der sitt tjäll; och hans tjenare grofwo der en brunn.
26. Och Abimelech gick till honom af Gerar, och Ahusath hans wän, och Phicol hans härhöfwitsman.
27. Men Isaac sade till dem: Hwi kommen I till mig? Haten I mig dock, och hafwen drifwit mig ifrån eder.
28. De sade: Wi se med leende ögon, att HERren är med dig, derföre sade wi: Det skall wara en ed emellan oß och dig, och wiljom göra ett förbund med dig.
29. Att du icke gör oß någon skada, lika som wi icke heller hafwe något afhändt dig, och såsom wi ej heller hafwe gjort dig annat än godt, och låtit dig fara med frid; men nu äst du den som HERren wälsignat hafwer.
30. Då gjorde han dem en måltid, och de åto och drucko.
31. Och om morgonen bittida stodo de upp, och sworo den ene dem andra: Och Isaac lät dem gå. Och de foro ifrå honom med frid.
32. Samma dagen kommo Isaacs tjenare, och sade honom om brunnen, som de grafwit hade, och sade till honom: Wi hafom funnit watten.
33. Och han kallade honom Saba: Deraf heter den staden BerSaba än i dag.
34. Då Esau war fyratio år gammal, tog han hustrur, Judith, Beeridens Hetheens dotter, och Basmath, Elons dens Hetheens dotter.
35. De woro båda emot Isaac och Rebecka ganska bittra.
Capitel 27.
Jacob wälsignas. Esau wredgas. Rebecka warnar Jacob.
1. Och det begaf sig, då Isaac war worden gammal, att hans ögon wordo mörk till syn, kallade han Esau, sin större son, och sade till honom: Min son. Han swarade honom: Här är jag.
2. Och han sade: Si, jag är worden gammal, och wet ej när jag skall dö.
3. Så tag nu din tyg, koger och båga, och gack ut i markena och hemta mig willebråd;
4. Och gör mig en mat, så som jag gerna will hafwat, och bär mig honom härin, att jag må äta; på det min själ må wälsigna dig förra än jag dör.
5. Men Rebecka hörde sådana ord, som Isaac sade till sin son Esau. Och Esau gick ut i markena, att han skulle taga willebråd, och hafwa henne hem.
6. Då sade Rebecka till sin son Jacob: Si, jag hafwer hört din fader tala med dinom broder Esau, och säga:
7. Hemta mig en willebråd, och gör mig mat, att jag må äta, och wälsigna dig för HERranom, förra än jag dör.
8. Så hör nu, min son, mina röst, hwad jag dig säger:
9. Gack bort till hjorden, och hemta mig two goda kidlingar, att jag gör dinom
