fader deraf mat, såsom han gerna will hafwat.
10. Det skall du bära dinom fader in, att han äter; på det han må wälsigna dig, förra än han dör.
11. Jacob sade till sina moder Rebecka: Si, min broder Esau är luden, och jag släter.
12. Så kan tilläfwentyrs min fader taga uppå mig, och måtte tänka att jag will bedraga honom; och låter så öfwer mig gå en förbannelse, och icke wälsignelse.
13. Då sade hans moder till honom: Den förbannelsen ware öfwer mig, min son; hör man du mina röst, gack och tag mig det hit.
14. Då gick han bort och tog, och bar till sina moder: Då gjorde hans moder en mat, såsom hans fader gerna hadet;
15. Och tog Esau, hennes större sons kosteliga kläder, som hon när sig i huset hade, och klädde dem på Jacob sin mindre son;
16. Men skinnen af kidlingarna swepte hon om hans händer, och der han war släter på halsenom.
17. Och fick så maten, med bröd, såsom hon redt hade, uti Jacobs sine sons hand.
18. Och han bar det in till sin fader, och sade: Min fader. Han swarade: Här är jag; ho äst du, min son?
19. Jacob sade: Jag är Esau, din förstfödde son; jag hafwer gjort som du hafwer sagt mig: Statt upp, sätt dig, och ät af mine willebråd, på det din själ må wälsigna mig.
20. Men Isaac sade till sin son: Min son, huru hafwer du så snart funnit? Han swarade: HERren din Gud hafwer mig det bestyrt.
21. Då sade Isaac till Jacob: Gack hit, min son, att jag tager uppå dig, om du äst min son Esau, eller ej.
22. Så gick Jacob till sin fader Isaac, och då han hade tagit uppå honom, sade han: Rösten är Jacobs röst, men händerna är Esau händer;
23. Och kände honom intet, ty hans händer woro ludna, såsom Esau hans broders händer; och så wälsignade han honom,
24. Och sade till honom: Äst du min son Esau? Han swarade: Ja, jag äret.
25. Då sade han: Så tag mig hit, min son, till att äta af dine willebråd, att min själ må wälsigna dig. Då bar han det till honom, och han åt; och bar honom deßlikes win in, och han drack.
26. Och Isaac hans fader sade till honom: Kom hit, och kyß mig, min son.
27. Han gick till, och kyßte honom. Då kände han lukten af hans kläder, och wälsignade honom och sade: Si, mins sons lukt är såsom ens åkers lukt, den HERren wälsignat hafwer.
28. Gud gifwe dig af himmelens dagg, och af jordenes fetma, och rikeliga korn och win.
29. Folk tjena dig, och slägter falle dig till fota: War en herre öfwer dina bröder, och dine moders barn kalle dig till fota: Förbannad ware den dig förbannar; wälsignad ware den dig wälsignar.
30. När nu Isaac lyktat hade wälsignelsen öfwer Jacob, och Jacob som nogast utgången war ifrå sinom fader Isaac, då kom Esau hans broder utaf sine jagt,
31. Och gjorde också en mat, och bar in till sin fader, och sade till honom: Statt upp, min fader, och ät af dins sons willebråd, att din själ må wälsigna mig.
32. Då swarade honom Isaac hans fader: Ho äst du? Han sade: Jag är Esau din förstfödde son.
33. Då wardt Isaac öfwermåttan häpen, och sade: Ho? Och hwar är då den jägaren, som mig det burit hafwer, och jag åt utaf allo, förra än du kom, och wälsignade honom? Han skall ock wälsignad blifwa.
34. När Esau detta sins faders tal hörde, ropade han högt, och wardt öfwermåttan förbittrad, och sade till sin fader: Wälsigna ock mig, min fader.
35. Men han sade: Din broder är kommen med list, och hafwer din wälsignelse borta.
36. Då sade han: Rätteliga heter han Jacob, ty han hafwer nu twå resor undertrampat mgi; min förstfödslorätt hafwer han borta, och si, nu tager han
