Capitel 31.
Jacob flyr. Laban hinner honom upp. De göra förbund.
1. Och kom för honom Labans barnas tal, att de sade: Jacob hafwer kommit allt wår faders gods till sig; och af wår faders gods hafwer han sådana rikedomar samlat.
2. Och Jacob såg på Labans ansigte, och si, det war icke sådana emot honom som i går och i förrgår.
3. Och HERren sade till honom: Far åter in i dina fäders land, och till dina fränder: Jag will wara med dig.
4. Då sände Jacob, och lät kalla Rachel och Lea ut på markena till sin hjord;
5. Och sade till dem: Jag ser edars faders ansigte, att det är icke sådana emot mig, såsom i går och i förrgår; men mins faders Gud hafwer warit med mig.
6. Och I weten, att jag hafwer tjent edar fader af alla mina krafter.
7. Och han hafwer beswikit mig, och nu tio resor förwandlat min lön; men Gud hafwer honom det icke tillstadt, att han skulle göra mig skada.
8. När han sade: De brokota skola wara din lön, så bar hela hjorden brokot; men när han sade: De spräcklota skola wara din lön, så bar hela hjorden spräcklot.
9. Så hafwer Gud wändt edars faders gods ifrå honom, och gifwit det mig.
10. Ty när aflotiden kom, hof jag upp min ögon, och såg i dröm, och si, gumrarna sprungo på de spräcklota, fläckota och brokota hjordarna.
11. Och Guds Ängel sade till mig i drömmenom: Jacob; och jag swarade: Här är jag.
12. Men han sade: Häf upp din ögon, och si, gumrarna springa på de spräcklota, fläckota och brokota fåren; förty jag hafwer allt sett, hwad Laban gör dig.
13. Jag är Gud i BethEl, der du hafwer smort stenen, och gjort mig der ett löfte: Nu gör dig redo, och far utaf detta landet, och far in i ditt födsloland igen.
14. Då swarade Rachel och Lea, och sade till honom: Wi hafwe hwarken del eller arf i wårs faders huse mer.
15. Hafwer han dock hållit oß lika som främmande; Förty han hafwer sålt oß, och förtärt wårt wärd.
16. Derföre hafwer Gud fråwändt wårom fader hans rikedomar till oß och wår barn. Allt det Gud dig nu sagt hafwer, det gör.
17. Så gjorde Jacob sig redo, och satte sin barn och hustrur på camelar;
18. Och förde bort all sin boskap, och alla sina håfwor, som han hade förwärfwat i Mesopotamien; på det han skulle komma till sin fader Isaac i Canaans land.
19. Men Laban war gången bort till att klippa sin hjord. Och Rachel stal sins faders beläter.
20. Alltså stal Jacob Laban af Syrien hjertat, att han honom icke tillsade, då han flydde.
21. Så flydde han, och allt det hans war gjorde sig redo, och for öfwer älfwena, och stämde åt Gileads berg.
22. På tredje dagen wardt det Laban sagdt, att Jacob flydde.
23. Och han tog till sig sina bröder, och jagade efter honom sju dagsleder; och binde honom på det berget Gilead.
24. Men Gud kom till Laban af Syrien i dröm om nattena, och sade till honom: Förwara dig, att du intet talar till Jacob annat än godt.
25. Och Laban nalkades intill Jacob. Men Jacob hade uppslagit sin tjäll på bergena; och Laban med sina bröder flög deßlikes sin tjäll upp på bergena Gilead.
26. Då sade Laban till Jacob: Hwad hafwer du gjort, att du stulit mitt hjerta, och hafwer bortfört mina döttrar, lika som de der med swärd gripna wore?
27. Hwarföre hafwer du det fördolt, att du skulle fly, och hafwer stulit dig ifrå mig, och hafwer icke tillsagt, att jag måtte hafwa ledsagat dig med fröjd, med sjungande, med bungande och harpande;
28. Och hafwer icke låtit mig kyßa mina barn och döttrar? Du hafwer dårliga gjort.
29. Och jag hade wäl så mycken magt, at jag kunde göra eder ondt; men edars faders Gud sade till mig i går: Förwara dig, att du intet talar till Jacob, utan godt.
