17. Mannen sade: De äro händanfarne; ty jag hörde, att de sade: Låt oß gå till Dothan. Då drog Joseph efter sina bröder, och fann dem i Dothan.
18. Som de nu långt ifrå fingo se honom, förra än han kom när intill dem, rådslogo de till att döda honom;
19. Och sade inbördes: Si drömmaren kommer här.
20. Så kommer nu och låter oß slå honom ihjäl och kasta honom i ena grop; och säga, att ett ondt djur hafwer ätit upp honom; så få rman se, hwad hans drömmar äro.
21. När Ruben hörde det, wille han frälsa honom af deras händer, och sade: Låter oß icke slå ena själ.
22. Och ytterligare sade Ruben till dem: Låter oß icke utgjuta blod; utan låt oß kasta honom i den gropena, som är i öknene, och icke komma händer wid honom. Men han wille hafwa frälst honom utu deras hand, att han måtte hafwa haft honom till sin fader igen.
23. Då nu Joseph kom till sina bröder, afklädde de honom hans kjortel, med den brokota kjortelen, som han hade uppå sig;
24. Och togo honom, och kastaden i ena grop; men gropen war tom, och intet watten deruti.
25. Och de satte sig ned till att äta. I det hofwo de sin ögon upp, och sågo en hop Ismaeliter komma ifrå Gilead med deras camelar; de förde krydder, balsam och myrrham, och foro ned uti Egypten.
26. Då sade Juda till sina bröder: Hwad hjelper det oß, att wi dräpe wår broder, och fördölje hans blod?
27. Kommer, och låter oß sälja honom de Ismaeliter, att wåra händer icke förtaga sig på honom; ty han är wår broder, wårt kött och blod. Och de lydde honom.
28. Och då de Midianitiske köpmännerna foro der fram, drogo de honom upp af gropene, och sålde honom de Ismaeliter för tjugu silfwerpenningar: De förde honom in i Egypten.
29. Då nu Ruben kom åter till gropena, och fann icke Joseph derinne, ref han sin kläder;
30. Och kom åter till sina bröder, och sade: Pilten är icke der; hwart skall jag?
31. Då togo de Josephs kjortel, och slagtade en bock, och indoppade kjortelen i blodet;
32. Och sände den brokota kjortelen bort, och läto bära honom till deras fader, och sade: Denna hafwom wi funnit: Se, om det är dins sons kjortel eller ej.
33. Men han sände honom, och sade: Det är mins sons kjortel. Ett ondt djur hafwer ätit upp honom; ett wilddjur hafwer rifwit Joseph.
34. Och Jacob ref sin kläder, och swepte en säck om sina länder, och sörjde sin son långan tid.
35. Och alla hans söner och döttrar gingo till, att de skulle hugswala honom; men han wille icke låta hugswala sig, och sade: Jag warder med sorg nederfarandes i grafwena till min son. Och hans fader gret honom.
36. Men de Midianiter sålde honom in i Egypten Potiphar, Pharaos hofmästare.
Capitel 38.
Juda söner och blodskam.
1. Det begaf sig på samma tiden, att Juda for neder ifrå sina bröder, och gaf sig till en man i Adullam, som het Hira.
2. Och Juda såg der en Canaaneisk mans dotter, han het Sua; och tog henne;
3. Och då han belåg henne, wardt hon hafwandes, och födde en son, den kallade hon Er.
4. Och hon wardt åter hafwandes och födde en son, den kallade hon Onan.
5. Åter födde hon en son, honom kallade hon Sela. Och han war i Chesib, när hon den födde.
6. Och Juda gaf sinom första sone Er ena hustru, som het Thamar.
7. Men Er, Juda förstfödde son, war arg för HERranom; derföre dödade HERren honom.
8. Då sade Juda till sin son Onan: Lägg dig när dins broders hustru, och tag henne
