47. Och landet gjorde alltså i de sju rika åren;
48. Och församlade i de sju åren alla spisning i Egypti land, och läto det i städerna; ehwad spisning, som wäxte på markene wid hwar och en stad allt omkring, det läto de komma derin.
49. Så lade Joseph tillhopa sädena öfwer måtto mycket, som sandkornen i hafwet, så att han wände igen att räkna; ty man kunde det icke räkna.
50. Och Joseph wordo födde twå söner, förra än den dyra tiden kom, hwilka honom födde Asnath, Potiphera dotter, Prestens i On.
51. Och kallade den första Manaße; förty, sade han, Gud hafwer låtit mig förgäta alla mina olycko och mins faders hus.
52. Den andra kallade han Ephraim; förty, sade han, Gud hafwer låtit mig wäxa till i mins eländes lande.
53. Då nu de sju rika åren woro framlidne i Egypten,
54. Så begynte du sju hårda åren gå uppå, som Joseph hade omtalat. Och wardt en dyr tid i all land; men i hela Egypti lande war bröd.
55. Då nu Egypti land ock led hunger, ropade folket till Pharao om bröd. Men Pharao sade till alla Egyptier: Går bort till Joseph; hwad han säger eder, det görer.
56. När nu dyr tid war öfwer allt landet, slog Joseph kornhusen upp allestäds, och sålde de Egyptier; förty den dyre tiden wardt ju längre ju större i landena.
57. Och all land kommo till Egypten, till att köpa när Joseph; förty den dyre tiden fick öfwerhandena i all land.
Capitel 42.
Bröderna komma, beskyllas, fängslas, lemna Simeon, resa efter BenJamin.
1. Men då Jacob såg, att säd war fal i Egypten, sade han till sina söner: Hwi sen I icke till?
2. Si, jag hörer, att uti Egypten är säd nog; farer derned, och köper oß säd, att wi må lefwa och icke dö.
3. Så foro då tio Josephs bröder ned, att de skulle köpa säd i Egypten.
4. Ty BenJamin, Josephs broder, lät Jacob icke fara med sina bröder, ty han sade: Honom måtte något ondt wederkomma.
5. Så foro Israels barn åstad till att köpa säd med androm, som kommo med dem; ty det war ock dyr tid i Canaans lande.
6. Men Joseph war rådandes i landena, och sålde säd allo folkena i landena. Då nu hans bröder kommo till honom, föllo de ned på jordena för honom på sitt ansigte.
7. Och han såg uppå dem, och kände dem, och låts wara främmande emot dem, och talade skarpt med dem, och sade till dem: Hwadan kommen I? De sade: Utaf Canaans land till att köpa spisning.
8. Och ändå han kände dem, så kände de dock intet honom.
9. Och Joseph tänkte på drömmen, som honom hade drömt om dem, och sade till dem: I ären spejare, och ären komne till att bese, hwarest landet är öppet.
10. De swarade honom: Nej, min herre, dine tjenare äro komne till att köpa spisning.
11. Wi äre alle ens mans söner; wi äro redelige, och dine tjenare hafwa aldrig warit spejare.
12. Han sade till dem: Nej, utan I ären komne till att bese, hwarest landet är öppet.
13. De swarade honom: Wi dine tjenare äre tolf bröder, ens mans söner i Canaans land; och den yngste är när wår fader, men den ene är icke mer till.
14. Joseph sade till dem: Detta är det jag hafwer sagt eder, spejare ären I.
15. Deruppå will jag pröfwa eder: Wid Pharaos lif, I skolen icke komma hädan, med mindre edar yngste broder kommer hit.
16. Sänder en af eder bort, som hemtar hit edar broder; men I skolen wara fångne. Så will jag pröfwa edart tal, om I faren med sanningene eller icke. Ty hwar så icke, så ären I, wid Pharaos lif, spejare.