566 Psalmerne. Ps. 34. 35.
et förbråkadt hjerta hafwa; och hjelper them, som et bedröfwadt mod hafwa. 20. Then rättfärdige måste mycket lida, men HERren hjelper honom utur alt thet. 21. Han bewarar honom alla hans ben, at icke et sönderbrutit warder. 22. Then ogudaktige skal thet onda dräpa; och the som hata then rättfärdige, the skola brottslige warda. 23. HERren förlöser sina tjenares själar; och alle the som trösta på honom, skola icke warda brottslige.
35. Psalm. En Psalm Davids. HERre, trät med them, som med träta: strid emot them, som mot mig strida. 2. Tag sköld och spjut, och statt up till at hjelpa mig. 3. Drag fram glafwen, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg til min själ: Jag är tin hjelp. 4. Skämme sig, och warde bespottade alle the som efter min själ stå: wände til rygga, och warde til skam the som mig ondt wilja. 5. Warde såsom agnar för säder; och HERrans Ängel bortdrifwe them. 6. Theras wäg warde mörk och slipprig; och HERrans Ängel förfölje them. 7. Ty the hafwa utan sak ställt mig sina nät til förderf, och hafwa utan skuld grafwit min själ en grop. 8. Han warde oförsedt öfwerfallen, och hans nät, som han ställt hafwer, fånge honom, och han warde ther uti öfwerfallen. 9. Men min själ fröjde sig af HERranom, och ware glad af hans hjelp. 10. Alla mina ben säge: HERre, ho är tin like, tu som hjelper then elända ifrå then honom för stark är, och then elända och fattiga ifrå sina röfware. 11. Ther träda wrånga witnen fram, och the witna öfwer mig thet jag intet skyldig är. 12. The göra mig ondt för godt, at min själ måste wara såsom hon intet godt gjort hade. 13. Men jag, när the kranke wore, drog en säck uppå, plågade mig med fastande, och bad trägit af hjertat. 14. Jag höll mig såsom thet hade warit min wän och broder: jag gick sorgse, såsom then ther sörjer för sin moder. 15. Men the glädja sig öfwer min skada, och församla sig; the halte församla sig emot mig oförsedt; the rifwa, och hålla intet up. 16. Med them som skrymta och begabba, för bukens skul, bita the sina tänder tilsamman öfwer mig. 17. HERre, huru länge wil tu se här uppå? Fräls dock min själ ifrå theras buller, och min ensamma ifrå the unga lejon. 18. Jag wil tacka tig uti then stora församlingen, och ibland mycket fok wil jag prisa tig. 19. Låt them icke glädja sig öfwer mig, som mig utan skäl fiender äro, eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig. 20. Ty the akta göra skada, och söka falska saker emot the stilla i landet: 21. Och gapa med sin mun widt up emot mig, och säga: Så, så; thet se wi gerna. 22. HERre, tu ser thet; tig icke. HERre, war icke långt borta ifrå mig. 23. Upwäck tig, och wakna up til min rätt och til min sak, min Gud och HERre. 24. HERre min Gud, döm mig efter tin rättfärdighet, at the icke skola glädja sig öfwer mig. 25. Låt them icke säga i sitt hjerta: Så, så; thet wilje wi. Låt them icke säga: Wi hafwe upswulgit honom. 26. Skämme sig och til blygd warde alle the som glädja sig öfwer min ofärd: warde med blygd och skam iklädde the som berömma sig emot mig. 27. Berömme och glädje sig the som mig unna at jag behåller rätt, och säge altid: Låfwad ware HERren högeligen, then sin tjenare godt wil. 28. Och min tunga skal tala om tin rättfärdighet, och prisa tig dageligen.
