Ps. 47. 48. 49. Psalmerne. 573
3. Ty HERren, then Aldrahögste, är förskräckelig, en stor Konung på hela jorden. 4. Hn skal twinga folk under oss, och hedningar under wåra fötter. 5. Han utwäljer oss til en arfwedel, Jacobs härlighet, then han älskar. Sela. 6. Gud är upfaren med fröjd, och HERren med klar basun. 7. Låfsjunger, låfsjunger Gudi; låfsjunger, låfsjunger wår Konung. 8. Ty Gud är Konung öfwer hedningarna: Gud sitter på sin helga stol. 10. Förstarne ibland folken äro församlade til et folk Abrahams Gudi; ty Gud är fast uphöjd när Herrarna på jorden.
48. Psalm. En Psalmvisa, Korah barns. 2. Stor är HERren, och högt berömd, uti wår Guds stad, på hans helga berg. 3. Thet berget Zion är såsom en skön telning, på hwilket hela landet tröstar; på then sidan norr ut ligger then stora Konungens stad. 4. Gud är känd i hans palats, at han beskärmaren är. 5. Ty si, Konungar äro församlade, och med hwarannan framdragne. 6. The hafwa förundrat sig, tå the thetta sågo, wordo häpne och omstörtade. 7. Bäfwande är them ther påkommit, ångest, såsom en födande qwinna. 8. Tu sönderbråkar skeppen i hafwet igenom östanwäder. 9. Såsom wi hört hafwe, så se wi thet på HERrans Zebaoths stad, wår Guds stad. Gud håller honom wid magt ewinnerligen. Sela. 10. Gud, wi förbide tin godhet i titt tempel. 11. Gud, såsom titt namn, så är ock titt låf, alt in til werldens ändar: tin högra hand är full med rättfärdighet. 12. Berget Zion fröjde sig, och Juda döttrar ware glada, för tina rätters skul. 13. Går omkring Zion, och beskåder thet, täljer thes torn. 14. Gifwer grann akt uppå thes murar, och uphöjer thes palats: på thet man ther om må förkunna för the efterkommande. 15. Ty thenne Guden är wår Gud, altid och ewinnerligen; han förer oss såsom ungdomen.
49. Psalm. En Psalm til at föresjunga, Korah barns. 2. Hörer til, alt folk, akter här uppå all I, som på thenna tid lefwen: 3. Både then menige man och Herrar, både rike och fattige, then ene med then andra. 4. Min mun skal tala wishet, och mitt hjerta förstånd. 5. Wi wilje et godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpa spela. 6. Hwi skulle jag frukta mig i the onda dagar, när mina förtryckares onska omfattar mig? 7. Hwilka sig förlåta upopå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar. 8. Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona: 9. Ty thet kostar för mycket at förlösa theras själ; så at han måste låta thet bestå ewinnerligen: 10. Om han ock än länge lefwer, och grafwen icke ser. 11. Ty man ska se, at sådane wise dock dö, så wäl som the dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods åt andra. 12. Med theras tankar står thet altså: Theras hus wara förutan ånda, theras boningar blifwa ifrå slägte til slägte, och the hafwa stor ära på jorden. 13. Likwäl kunna the icke blifwa i sådan wärdighet; utan måste hädan såsom få. 14. Thenne theras handel är altsamman galenskap; likwäl låfwa thet theras efterkommande med fin mun. Sela. 15. The ligga i grafwen såsom får; döden gnager them: men the fromme skola hasteligen få råda öfwer them, och
