22. Hon födde honom en son, och han kallade honom Gerson, ty han sade: Jag är en utländning worden i främmande lande. Och hon födde ännu en son, den kallade han Elieser, och sade: Mins faders Gud är min hjelpare, och hafwer frälst mig utu Pharaos händer.
23. Någon tid derefter blef konungen i Egypten död. Och Israels barn suckade öfwer deras arbete, ochropade, och deras rop kom till Gud öfwer deras släpan.
24. Och Gud hörde deras klagan, och tänkte på sitt förbund med Abraham, Isaac och Jacob.
25. Och han såg dertill, och lät sig wårda om dem.
3. Capitlet.
Busken brinner. Mose sändes.
Men Mose waktade sins swärs Jethro får, Prestens i Midian; och han dref fåren bak in i öknena, och kom till Guds berg Horeb.
2. Och HERrans Ängel syntes honom uti en brinnande låga utu buskanom. Och han såg, att busken brann af elden, och wardt dock icke förtärd;
3. Och sade: Jag will gå dit, och bese denna stora synena, hwi busken icke uppbrinner.
4. Då HERren såg, att han gick åstad till att se, kallade Gud honom utu buskanom, och sade: Mose, Mose. Han swarade: Här är jag.
5. Han sade: Träd icke hit, drag dina skor af dina fötter; ty rummet, der du står uppå, är ett heligt land.
6. Och han sade ytterligare: Jag är dins faders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud. Och Mose skylde sitt ansigte; ty han fruktade se uppå Gud.
7. Och HERren sade: Jag hafwer sett mins folks jämmer uti Egypten, och jag hafwer hört deras rop öfwer dem som drifwa dem: Jag hafwer förnummit deras wedermödo;
8. Och är nederstigen till att frälsa dem utu de Egyptiers wåld; och föra dem utu det landet, in uti ett godt och widt land, som flytandes är med mjölk och hannog, såsom är på den platsen, som de Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer bo.
9. Så efter nu Israels barnas rop är kommet före mig, och jag dertill hafwer skådat deras twång, der de Egyptier dem med betwinga;
10. Så gack nu, jag will sända dig till Pharao, att du skall föra mitt folk Israels barn utur Egypten.
11. Mose sade till Gud: Ho är jag, att jag gå skulle till Pharao, och föra Israels barn utur Egypten?
12. Han sade: Jag will wara med dig, och detta skall wara dig för ett tecken, att jag hafwer sändt dig: Då du hafwer fört mitt folk utur Egypten, skolen I offra Gudi på desso bergena.
13. Mose sade till Gud: Si, när jag kommer till Israels barn, och säger till dem: Edra fäders Gud hafwer sändt mig till eder; och de säga till mig: Hwad är hans Namn? hwad skall jag säga dem?
14. Sade Gud till Mose: Jag skall wara den jag wara skall; och sade: Så skall du säga till Israels barn: Jag skall warat, han hafwer sändt mig till eder.
15. Och Gud sade ytterligare till Mose: Så ifall du säga till Israels barn: HERren, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, hafwer sändt mig till eder: Detta Namnet är mig ewinnerliga; det skall wara min åminnelse ifrå barn till barnabarn.
16. Derföre gack åstad, och församla de äldsta af Israel, och säg till dem: HERren, edra fäders Gud, hafwer synts mig, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, och sagt: Jag hafwer sökt eder, och sett hwad eder wederfaret är uti Egypten;
17. Och hafwer sagt: Jag skall föra eder utu den Egyptiska jämmeren in uti de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Heveers och Jebuseers land, uti det land, der mjölk och hannog uti flyter.
18. Och då de höra dina röst, skall du och de äldste af Israel gå in till Konungen
