16. Tina tjenare gifwes intet strå, och skola dock göra thet tegel, som oss förelagdt är; Och si, tine tjenare warda slagne, och syndas uppå titt folk.
17. Pharao sade: I ären fåfänge, fåfänge ären I; därföre sägen I: Wi wilje gå och offra HERranom.
18. Så går nu bort, och görer edert dagsarbete: Strå skal eder intet gifwas; men talet på teglet måsten I lewerera från eder.
19. Tå sågo ämbetsmännerne af Israels barn, at thet wardt intet bättre, efter sagdt wardt: I skolen intet förminska af dagsarbetena på teglet.
20. Och tå Mose och Aaron gingo ifrå Pharao, stodo the i wägenom före them,
21. Och sade til them: HERren se uppå eder, och döme thet, at I hafwen gjort wår lukt illa luktande för Pharao och hans tjenare, och fått them swärdet i händerna til att dräpa oss.
22. Mose kom igen til HERran, och sade: HERre, hwi gör tu så illa emot thetta folket? Hwi hafwer tu sändt mig?
23. Ty ifrå then tiden jag ingick til at tala med Pharao i titt namn, hafwer han ännu hårdare plågat folket; och tu hafwer icke frälst ditt folk.
6. Capitel.
HERren sade till Mose: Nu skall du se hwad jag skal göra med Pharao; ty genom en wäldig hand måste han släppa them: han måste ännu genom en stark hand drifwa them ifrå sig utu sitt land.
2. Och Gud talade til Mose, och sade til honom: Jag är HERren;
3. Och hafwer synts Abraham, Isaac och Jacob, at jag wil wara theras allsmägtige Gud; men mitt namn HERRE, gjorde jag them icke kunnigt.
4. Och gjorde jag mitt förbund med them, at jag skulle gifwa them Canaans land; thet land, ther de uti wandrat hafwa, ther the främmande uti warit hafwa.
5. Och hafwer jag hört Israels barnas suckan, hwilka the Egyptier med arbete förtunga; och hafwer ihogkommit mitt förbund.
6. Therföre säg Israels barn: Jag är HERren, och wil taga eder utur eder tunga i Egypten, och förlossa eder ifrån eder träldom, och wil frälsa eder med uträckt arm och stor dom.
7. Och wil anamma eder för mitt folk, och wil wara eder Gud, att I förnimma skolen, at jag är HERren eder Gud, den eder utfört hafwer utu the Egyptiers tunga,
8. Och fört eder in uti thet land, öfwer hwilket jag hafwer upphäfwit min hand, at jag skulle thet gifwa Abraham, Isaac och Jacob; thet wil jag gifwa eder til egit, Jag HERren.
9. Sådant alt sade Mose Israels barn; men the hörde honom intet, för andans ångest skul, och för hårdt arbetes skul.
10. Tå talade HERren med Mose och sade:
11. Gack in, och tala med Pharao, Konungen i Egypten, at han släpper Israels barn ut af sitt land.
12. Men Mose talade för HERranom och sade: Si, Israels barn höra mig intet; huru skal tå Pharao höra mig? Ther til hafwer jag oomskurna läppar.
13. Och så talade tå HERren till Mose och Aaron, och gaf them befallning til Israels barn, och til Pharao, Konungen i Egypten, at the skulle utföra Israels barn utur Egypten.
14. Thesse äro hufwuden til theras fäders hus. Rubens, then första Israels sons barn äro thesse: Hanoch, Pallu, Hezron, Charmi; det är Rubens slägte.
15. Simeons barn äro thesse: Jemuel, Jamin, Ohad, Jachin, Zoar och Saul, then Cananeiska qwinnans son; thet är Simeons slägte.
16. Thesse äro Levi barns namn i theras slägter: Gerson, Kehat, Merari. Men Levi wardt hundrade treytio och sju år gammal.
17. Gersons barn äro thesse: Libni och Simei, i theras slägter.
18. Kehats barn äro thesse: Amram, Jizear, Hebron, Usiel. Men Kehat wardt hundrade trettio och tre år gammal.
