5. När nu HERren låter tig komma in uti the Cananeers, Hetheers, Amoreers, Heveers och Jebuseers land, hwilket han tina fäder swurit hafwer, at han wille gifwa tig et land, ther mjölk och honing uti flyter; så skall tu thenna tjensten hålla i thenna månaden.
6. I sju dagar skal tu äta osyradt bröd; och på sjunde dagen är HERrans högtid.
7. Therföre skall tu i sju dagar äta osyradt bröd; så at när tig ingen surdeg, ej heller syradt bröd skal finnas i alla tina landsändar.
8. Och tu skal säga tin son på then tiden: Sådant hålle wi förthenskul, at HERren så hafwer gjort med oss, tå wi drogo utur Egypten.
9. Therföre skal tig wara et tekn i tin hand, och en åminnelse för tina ögon, på thet at HERrans lag skal wara i tin mun, at HERren hafwer utfört tig af Egypten med wäldig hand.
10. Therföre håll thenna seden i sinom tid årligen.
11. När nu HERren hafwer låtit tig komma in uti the Cananeers land, såsom han tig och tina fäder swurit hafwer, och hafwer tig det gifwit;
12. Så skal tu afskilja HERanom alt thet som öpnar moderlifwet, och förstfödt är ibland boskapen; thet som mankön är, skal höra HERranom til.
13. Thet förstfödda af åsnan skal tu lösa med et får: om tu icke löser thet, så bryt halsen sönder på thet; men alt förstfödt af menniska ibland tina barn skal tu lösa.
14. Och när titt barn frågar tig i dag eller i morgon: Hwad är thetta? skal tu säga thet: HERren hafwer fört oss med wäldig hand utur Egypten, ifrå träldomens hus.
15. Ty tå Pharao war trög til at släppa oss, slog HERren alt thet förstfödt war i Egypti lande, ifrå menniskans förstfödda, in til boskapens förstfödda: therföre offrar jag HERranom alt thet som moderlifwet öpnar, thet mankön är; och thet som förstfödt är af mina barn, löser jag.
16. Och thet skal wara tig för et tekn i tin hand, och en åminnelse för tina ögon, at HERren hafwer fört oss med wäldig hand utur Egypten.
17. Tå nu Pharao hade släppt folket, förde icke Gud them på then wägen genom the Philisteers land, then genast war; ty han tänkte at folket måtte ångra sig, när the sågo örlig emot sig, och så omwända igen til Egypten.
18. Therföre förde han folket omkring på then wägen genom öknen åt röda hafwet; och Israels barn foro wäpnade utur Egypti lande.
19. Och Mose tog med sig Josephs ben; ty han hade tagit en ed af Israels barn, och sagt: Gud warder eder sökande; så förer mina ben hädan med eder.
20. Så drogo the ut ifrå Succoth, och slogo theras läger i Etham, närmast wid öknen.
21. Och HERren gick före them om dagen uti en molnstod, på thet han skulle föra them then rätta wägen; och om natten uti en eldstod, på thet han skulle lysa dem; til att wandra både dag och natt.
22. Then molnstoden och eldstoden skiljdes intet ifrå folket.
14. Capitel.
Och HERren talade med Mose och sade:
2. Tala med Israels barn, och säg at the wända om, och slå theras läger twärt emot then dalen Hyroth, emellan Migdol och hafwet, emot Baal Zephon, och ther twärt öfwer slå lägret wid hafwet.
3. Förty Pharao warder sägandes om Israels barn: The fara wilse i landet: öknen hafwer beslutit them.
4. Och jag wil förstocka hans hjerta, at han skal jaga efter them, och wil winna pris på Pharao och all hans magt; och the Egyptier skola förnimma at jag är HERren. Och the gjorde så.
5. Och tå thet wardt sagdt för Konungen i Egypten, at folket flydde, wardt hans och hans tjenares hjerta
