Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/8

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
4Cap. 3. 4.
1. Mose Bok.

godt och ondt är: men nu, på thet han icke uträcka skal sin hand, och taga theslikes af lifsens trä, och äta, och lefwa ewinnerligen;

23. Så lät HERren Gud honom utu lustgården Eden, på thet han skulle bruka jorden, ther han af tagen war.

24. Och dref Adam ut, och satte för lustgården Eden Cherubim, med et bart huggande swärd, til at förwara wägen til lifsens trä.

4. Capitel.

Och Adam kände sin hustru Ewa; och hon aflade och födde Cain, och sade: Jag hafwer fått HERrans Man.

2. Och hon födde framdeles Abel, hans broder. Och wardt Abel en fåraherde; men Cain wardt en åkerman.

3. Och thet begaf sig, efter några dagar, at Cain offrade HERranom gåfwor af jordens frukt.

4. Och Abel offrade theslikes af förstlingen af sina får, och af theras talg. Och HERren såg täckeligen til Abel och hans offer;

5. Men til Cain och hans offer såg han icke täckeligen. Tå wardt Cain swårligen wred, och hans hy förwandlades.

6. Sade HERren til Cain: Hwi äst tu wred? Eller hwi förwandlas tin hy?

7. Är det icke så? Om tu äst from, så äst tu tacknemlig; men äst tu icke from, så blifwer icke synden säker eller fördold: men städ henne icke hennes wilja; utan råd öfwer henne.

8. Tå talade Cain med sin broder Abel. Och thet begaf sig, tå the woro på marken, gaf Cain sig upp emot sin broder Abel, och slog honom ihjäl.

9. Tå sade HERren til Cain: Hwar är tin broder Abel? Han swarade: Jag wet thet icke; skal jag taga wara på min broder?

10. Och han sade til honom: Hwad hafwer tu gjort? Tin broders blods röst ropar til mig utaf jorden.

11. Och nu, förbannad ware tu på jorden, som sin mun öpnat hafwer, och tagit tin broders blod utu tina händer.

12. Tå tu brukar jorden, skal hon icke strax gifwa tig efter sin förmåga; ostadig och flygtig skal tu blifwa på jorden.

13. Och Cain sade til HERren: Min missgerning är större, än att hon må mig förlåten warda.

14. Si, tu drifwer mig i dag utaf landet, och jag måste gömma mig undan titt ansigte, och måste ostadig och flygtig blifwa på jorden: så warder mig gående, at hwilken som hälst mig finner, han slår mig ihjäl.

15. Men HERren sade til honom: Nej, utan then som slår Cain ihjäl, thet skal sjufaldt hämnadt warda. Och HERren satte et tekn på Cain, at hwilken som hälst honom funne, skulle icke slå honom ihjäl.

16. Och så gick Cain ifrå HERrans ansikte, och bodde i thet landet Nod, öster ut, på hinsidan Eden.

17. Och Cain kände sin hustru; och hon aflade, och födde Hanoch; och han byggde en stad, hwilken han nämnde, efter sin sons namn, Hanoch.

18. Men Hanoch födde Yrad: Yrad födde Mahujael: Mahujael födde Methusael: Methusael födde Lamech.

19. Men Lamech tog sig twå hustrur: then ena het Ada, then andra Zilla.

20. Och Ada födde Jabal; af honom kommo the som bodde under tjäll, och hade boskap.

21. Och hans broder hette Jubal: af honom kommo de som brukade harpor och pipor.

22. Födde ock theslikes Zilla, nemligen Tubalkain, som war en mästare i allahanda koppar- och jernwerk: och Tubalkains syster war Naema.

23. Och Lamech sade til sina hustrur Ada och Zilla: I Lamechs hustrur, hörer min röst, och märker hwad jag säger: Jag hafwer dräpit en man, mig til sår, och en yngling mig til blånad.

24. Cain skal warda hämnad sjufalt, men Lamech sju och sjuttiofaldt.

25. Adam kände åter sin hustru; och hon födde en son, och kallade honom Seth, sägande: Gud hafwer satt mig en annan säd för Abel, som Cain ihjäl slog.

26. Wardt också Seth född en son, then