öfwer hästar, mular, cameler, åsnor och allahanda djur som i hären äro, såsom thenna plågan är.
16. Och alla öfwerblifne ibland alla hedningar som emot Jerusalem drogo, skola årligen komma up til at tillbedja Konungen HERran Zebaoth, och til at hålla löfhyddo-högtid.
17. Med hwad slägte som hälft på jorden icke kommer hit up til Jerusalem, til at tilbedja Konungen HERran Zebaoth, öfwer them skal intet regn komma.
18. Och om the Egyptiers slägte icke upfara och komma, så skal öfwer them ock intet regna: thet skal wara plågan, ther HERren alla hedningar med plåga skal, som icke upkomma til at hålla löfhyddo-högtid.
19. Ty thet skal wara the Egyptiers och alla hedningars synd, som icke upkomma til at hålla löfhyddo-högtid.
20. På then tiden skal hästarnas rustning wara HERranom helig; och kjettlarne i Herrans hus skola wara lika som the skålar för altaret;
21. Ty alla kjettlar, både i Jerusalem och Juda, skola HERranom Zebaoth helige wara; så at alla the som offra wilja, skola komma och taga them, och koka ther uti; och ingen Cananeesk skal mer wara uti Herrans Zebaoths hus på then tiden.
Malachi.
1. Capitel.
Thetta är then tunge, som HERren talade mot Israel, genom Malachi:
2. Jag hafwer eder kär, säger HERren. Så sägen J: hwar med hafwer tu oss kär? Är icke Esau Jacobs broder, säger HERren? Likwäl hafwer jag Jacob kär;
3. Och jag hatar Esau, och hafwer gjort hans berg öde, och hans arf drakarna til en ökn.
4. Och om edom säga wille: Wi äre förderfwade; dock wilje wi upbygga igen thet ödelagda är; så säger HERren Zebaoth altså: Om the bygga, så skal jag nederbryta; och thet skal heta the fördömda landsändar och et folk, thet HERren är wred uppå ewinnerligen.
5. Thet skola edra ögon se, och J skolen säga: HERren är härlig uti Israels landsändar.
6. En son hedra sin fader, och en tjenare sin herre. Är jag nu Fader, hwar är min heder? Är jag Herre, hwar fruktar man mig? säger HERren Zebaoth til eder, Presterne, som mitt namn förakten. Så sägen J tå: Hwar med förakten wi titt namn?
7. Ther med, at J offren orent bröd uppå mitt altare, Så Sägen J: Hwar med offre wi tig något orent? Ter med, at J sägen: HERrans bord är intet aktandes.
8. Och när J offren något that blindt är, så måste thet icke heta ondt; och när J offren något thet hallt är eller krankt, så måste thet ock intet heta ondt. Bär thet åt tin Förste, hwad gäller, om tu skal täckas honom, eller om han wil se uppå tin person? säger HERren Zebaoth.
9. Så beder nu Gud, at han wille wara oss nådelig; ty thetta är skedt af eder. Menen J, at han skal se til eder person? säger HERren Zebaoth.
10. Hwilken är ock ibland eder, then en där tillycker? J tänden ock ingen eld uppå mitt altare förgäfwes: jag hafwer intet behag i eder, säger HERren Zebaoth; och spisoffer af edra händer är mig icke täckeligt.
11. Men af solens upgång alt in til til nedergången skal mitt namn härligt warda ibland hedningarna; och
