set, och höra thet I hören, och fingo dock icke hörat.
18. Så hörer nu I thenna liknelsen om sädesmannen.
19. Hwar någon hörer ordet om riket, och förstår thet icke, så kommer then onde, och rifwer thet bort som sådt är i hans hjerta: thet är then, som wid wägen sådd war.
20. Men then som war sådd på stenören, är then som hörer ordet, och tager thet strax gladeligen;
21. Men han hafwer ingen rot i sig sjelf, utan står til en tid, och när bedröfwelsen och förföljelsen påkomma för ordets skul, strax förargas han.
22. Men then som war sådd ibland törne, är then, som hörer ordet, och thenna werldens bekymmer och rikedomens swek förqwäfwer ordet, och han blifwer utan frukt.
23. Men then som war sådd i god jord, är then, som hörer ordet, och förstår thet, och bär också frukt, så at somt gör hundradefalt, somt sextiofalt, och somt trettiofalt.
24. En annan liknelse satte han them före, och sade: Himmelriket är likt en menniska, som sådde god säd i sin åker.
25. Men tå folket sof, kom hans owän och sådde ogräs midt ibland hwetet, och gick sin wäg.
26. Tå nu säden wäxte, och bar frukt, syntes ock ogräset.
27. Tå gingo husbondens tjenare fram, och sade til honom: Herre, sådde tu icke god säd i tin åker, hwadan hafwer han tå ogräs?
28. Tå sade han til them: Thet hafwer owännen gjort. Sade tjenarena til honom: Wil tu, at wi gå och hämte thet bort.
29. Tå sade han: Nej, på thet at när I uprycken ogräset, I icke skolen ock ther med uprycka hwetet.
30. Låter båda wäxa intil skördetiden; och i skördetiden wil jag säga skördemännerna: Hämter först ogräset samman, och binder thet i knippor, til at upbrännas; men hwetet församler i min lada.
31. En annan liknelse satte han them före, och sade: Himmelriket är likt et senapskorn, som en man tog och sådde i sin åker;
32. Hwilket minst är af alla frön; men när thet warder upwäxt, är thet störst ibland kryddor, och blifwer et trä, så at foglarne under himmelen komma och göra sina nästen på thess qwistar.
33. En annan liknelse sade han til them: Himmelriket är likt en surdeg, hwilken en qwinna tog, och blandade i tre skäppor mjöl, til thes thet blef altsammans surt.
34. Thetta alt talade JEsus i liknelser til folket; och utan liknelse talade han intet til them;
35. At thet skulle fullkomnas som sagdt war genom Propheten, som sade: Jag skal öpna min mun i liknelser, och skal uttala thet hemligt warit hafwer ifrå werldens begynnelse.
36. Tå skillde JEsus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram til honom, och sade: Uttyd oss thenna liknelsen om åkrens ogräs.
37. Tå swarade han, och sade til them: Menniskones Son är then, som then goda säden sår;
38. Åkren är werlden; then goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.
39. Owännen, som sådde, är djefwulen; skördetiden är werldens ände; skördemännerne äro Änglarne.
40. Såsom nu ogräset hämtas samman, och brännes up med eld, så skal thet ske på thenna werldens ända.
41. Menniskones Son skal sända sina Änglar; och the skola församla all förargelse utaf hans rike, och them som illa göra;
42. Och skola kasta them uti en brinnande ugn: ther skal wara gråt och tandagnisslan.
43. Tå skola the rättfärdige skina såsom solen i theras faders rike. Hwilken öron hafwer til at höra, han höre.
44. Åter är himmelriket likt en skatt, som fördold war uti en åker, hwilken en man fann, och fördolde honom, och af
