Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå tig, at the måga gå bort i byarna och köpa sig mat.
16. Tå sade JEsus til them: Thet görs icke behof, at the bortgå; gifwer I them äta.
17. Tå sade the til honom: Wi hafwe här icke mer än fem bröd och twå fiskar.
18. Sade han: Tager mig them hit.
19. Och han böd folket sätta sig ned på gräset, och tog the fem bröd och the twå fiskar, såg up i himmelen, och tackade, bröt thet, och gaf Lärjungarne bröden; och Lärjungarne gåfwo så folket.
20. Och the åto alla, och wordo mätte. Och the togo up thet öfwer war i stycken, tolf korgar fulla.
21. Och the som ätit hade, woro wid femtusende män, förutan qwinnor och barn.
22. Och strax dref JEsus sina Lärjungar, at the skulle stiga i skeppet, och fara framföre utöfwer, så länge han skillde folket ifrå sig.
23. Och när han hade skillt folket ifrå sig, gick han up på et berg allena, til at bedja; och när aftonen kom, war han ther allena.
24. Men skeppet war tå allaredan midt på hafwet, och led plats i wågorna; förty wädret war emot.
25. Men i then fjerde wäkten om natten kom JEsus til them, gående på hafwet.
26. Och när Lärjungarne sågo honom gå på hafwet, wordo the förfärade, och sade: Thet är et spökelse; och ropade af räddhoga.
27. Men JEsus talade them strax til, och sade: Warer wid et godt mod; thet är jag; warer icke förfärade.
28. Tå swarade honom Petrus och sade: HERre, äret tu, så bjud mig komma til tig uppå watnet.
29. Tå sade han: Kom. När Petrus tå steg utaf skeppet, begynte han gå på watnet, at han skulle komma til JEsum.
30. Men när han såg, at wädret war starkt, wardt han förfärad, och som han begynte sjunka, ropade han och sade: HERre, hjelp mig.
31. Och strax räckte JEsus ut handen, och fattade uti honom, och sade til honom: O, tu klentrogne, hwi twiflade tu?
32. Och när the woro inkomne i skeppet, stillade wädret sig.
33. Men the som woro i skeppet, gingo fram och tilbådo honom, och sade: Wisserligen äst tu Guds Son.
34. Och när the woro öfwerfarne, kommo the uti thet landet Genesaret.
35. Och när folket ther sammastädes förnummo honom, sände the båd i hela landet ther omkring, och hade alla sjuka til honom,
36. Och bådo honom, at the måtte allenast taga på hans klädefåll. Och the som togo ther uppå, blefwo alla helbregda.
15. Capitel.
Tå kommo til JEsum the Skriftlärde och the Phariseer af Jerusalem, och sade:
2. Hwi bryta tina Lärjungar the äldstas stadgar; förty the twå intet sina händer, när the skola äta bröd?
3. Han swarade och sade til them: Hwi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skul?
4. Ty Gud hafwer budit och sagt: Tu skal ära fader och moder; och hwilken som bannar fader eller moder, han skal döden dö.
5. Men I sägen: Hwar och en må säga til fader eller moder: Thet är alt Gudi gifwit som tu skulle få af mig, tig til nytta: ther med sker tå, at ingen hedrar sin fader eller sin moder;
6. Och I hafwen ther med gjort Guds bud til intet, för edra stadgars skul.
7. I skrymtare, Esaias hafwer rätt spått om eder, sägande:
8. Thetta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men theras hjerta är långt ifrå mig.
9. Men the tjena mig fåfängt, lärande then lärdom, som är människobud.
