Sida:Bibelen eller den Heliga Skrift (1828).djvu/939

Den här sidan har inte korrekturlästs
Cap. 21. 22.935
Matthei Evangelium.

war en husbonde, som planterade en wingård, och gärde ther gård omkring, och grof en präss ther inne, och byggde et torn, och utlejde honom åt wingärdsmän, och for utkändes.

34. När nu fruktens tid kom, sände han sina tjenare til wingårdsmännerna, at the skulle vpbära hans frukt.

35, Tå togo wingårdsmännerne fatt på hamns tjenare; then ena hudflängde the, then andra slogo the ihjäl, then tredje stenade the.

36. Åter sände han andra tjenare flera än the första; och och the gjorde them sammaledes.

37. På thet sista sände han sin son til them, och sade: The hafwa ju en försyn för min son.

38. Men när wingårdsmännerne sågo sonen, sade the mellan sig: Thenne är arfwingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få wi hans arfwedel.

39. Och the togo fatt p honom, drefwo honom utaf wingården, och slogo honom ihjäl.

40. När nu wingårdsherren kommer, hwad skal han göra åt the wingårdmännerna?

41. Sade the til honom: The onda skal han illa förgöra, och leja sin wingård åt andra wingårdsmän, the som gifwa honom frukten i rättan tid.

42. Tå sade JEsus til them: Hafwen I aldrig läsit i Skriften? Then stenen som byggningsmännerne bortkastade, han är blifwen en hörnsten. Af HERranom är thetta skedt, och är underligt för wåra ögon.

43.Therföre säger jag eder, at Guds rike skal tagas ifrån eder, och warda gifwit hedningarna, som göra thes frukt.

44. Och hwilken som faller på thenna stenen, han warder krossad; men uppå hwilken han faller, then slår han sönder i stycken.

45. Och när the öfwerste Presterne och Phariseerne hörde hans linelser, förnummo then at han talade om them.

46. Och the wille hafwa tagit fatt på honom; men the räddes för folket; ty the höllo honom för en Prophet.

22. Capitel.

Och swarade JEsus, talade them åter til genom liknelser, sägande:

2. Himmelriket är likt en Konung, som gjorde bröllop åt sin son;

3. Och sände ut sina tjenare, at the skulle kalla them som budne woro til bröllopet: och the wille icke komma.

4. Åter sände han ut andra tjenare, sägande: Säger them som budne äro: Si, jag hafwer tilredt min måltid; mina oxar och min gödeboskap äro slagtade, och all ting äro redo; kommer til bröllop.

5. Men the försummade thet, och gingo bort, the ene til sin afwelsgård, then andre til sin köpenskap;

6. Och somlige togofatt på hans tjenare, hädde och dråpo them.

7. När Konungen thet hörde, wardt han wred, och sände ut sina härar, och förgjorde the dråpare, och brände up theras stad.

8. Tå sade han til sina tjenare: Bröllopet är tilredt; men the som woro budne, woro icke wärdige.

9. Therföre ågr ut på wägarna, och alla them I finnen, kaller til bröllopet.

10. Och tjenarena gingo ut på wägarna, och församlade alla, så många the funno, både onda och goda; och borden worodo alla fullsatta.

11. Tå gick Konungen in, at han skulle bese gästerna, och såg ther en man, som war icke klädd i bröllopskläder,

12. Och sade til honom: Min wän, huru kom tu här in, och hafwer icke bröllopskläder? Och han teg.

13. Tå sade Konungen til tjhenarena: Binder honom händer och fötter, och kaster honom i thet yttersta mörkret: ther skal wara gråt och tandagnisslan.

14. Ty månge äro kallade, och få utkorade.

15. Tå gingo the Phariseer bort och lade råd, huru the måtte beslå honom med orden:

16. Och sände sina Lärjungar til honom med the Herodianer, och sade: