43. Sä kom han, och fann them äter softpande; ty theras bgon woro tunga.
44. Och han lat tä blifwa them, och gick äter bort, och bad tredje gängen, sagande samma orden.
45. Tä kom han til sina Larjungar, och sade til them: Ja, sofwer nu, och hwiler eder: st, stunden är kommen, och Menniskones Son skal anNvardas i syndares händer.
46. Star up, och later oß gä: si, then är här som mig förräder.
47. Och wid han än talade, si, tä kom Judas, en af the tolf, och med honom en stör stara, med swärd och med stafrar, utsände af the öfwersta Presterna och af the Äldsta i folket.
48. Men then som förrädde honom hade gifwit them et tekn, sagande: Hwilkcn jag kyßer, then aret; tager honom.
49. Tä steg han hastigt fram til ICsum, och sade: Hel Rabbi; och kyßte honom.
50. Tä sade ICsus til honom: Min wän, hwar efter kommer tu? Tä stego the fram, och buro händer pä IEsum, och grepo honom.
51. Och si, en af them som woro med ICsu räckte ut Händen, drog ut ntt swärd, och stog then öfwersta Prestens tjenare, och afhögg Hans öra.
52. Tä sade ICsus til honom: Stick titt sward i sitt rum; ty all« the som taga til swärd, the stola förgäs med swärd.
53. Cller menar tu, jag künde icke bedja min Fader, at han^ stickade til mig mer an tolf Legioner Anglar?
54. Huru blefwe tä Skriften fullkomnad, at sä ske stal?
55. I samma stund sade ICsus til skarcm: Lika som til en röfware ären I utgängne, med swärd och stafrar, til at taga fatt pä mig: hwar dag bafwer jag suttit när eder, i templet lärande, och I hafwen icke gripit mig.
56. Men thetta är alt skedt pä thet Prophcternas strifter stulle fullkomnas. Tä öftvergäfivo alla Lärjungarne honom, och fiydde.
57. Men the som hade gripit ICsum lcdde honom til then öfwersta Presten Caiphas, ther the Skriftlarde och thc Nldste forsamlade woro.
58. Men Petrus följde honom längt efter in til then öfwersta Prestens palats, och gick in, och satte sig när tje° narcna, pä thet han stulle se andan.
59. Men the bfwerste Presterne och the Aldste och hela Rädet sötte falstt witncsbörd emot IEsum, at the mätte drapa honom, och funno intet.
60. Och andock mänga falsta witnen kommo fram, funno the likwäl intet. Pä thet sista kommo tu falsta witnen,
61. Och sade: Thenne hafwer sagt: Jag tan bryta ned Guds tempcl, och bygga thet up i tre dagar.
62. Och then öfwcrste Presten stob up, och sade til honom: Swarar tu intet til thet som thcße witna mot tig?
63. Men ICsus teg. Och then bfwerste Presten swarade och sade til honom: Jag beswar tig wid leftvan« de Gud, at tu säger oß, om tu äst Christus, Guds Son.
64. Sade ICsus til honom: Tu sade thet. Dock säger jag eder: Här efter stolcn I fä se Menniskones Son sitta pä kraftens högra Hand, och tomma i himmelcns sky.
65. Tä res then öfwerste Presten sina klader sdnder, och sade: Han hafwer förhädat Gud: hwad görs oß nu mer witne behof? Si, nu hörden I Hans hädelse;
66. Hwad synes eder? Tä swarade the och sade: Han är saker til döden.
67. Tä spottade the i Hans ansikte» och stogo honom med nafwarna; som» lige kindpustade honom,
68. Och sade: Spä oß, Christe, hwilken är then som tig flog?
69. Men Petrus satt utanföre i palatset; och ther kom til honom en tjensteqwinna, och sade: Tu war ock med ICsu af Galileen.
70. Men han nekade för alla, och sade: Jag wet icke hwad tu säger.
71. Och när han gick ut genom dören, säg honom en annan (tjensteqwinna),
