| Tabita uppwäckas af Petrus. | Apostlagerningarna. | Kap. 9, 10. | 325 |
31 Så hade nu församlingen frid öfwer hela Judeen och Galileen och Samarien, uppbyggande sig och wandrande i Herrens fruktan, och tillwäxte genom den Helige Andes bistånd.
Pauli förföljelse slutade med hans underbara omwändelse, och kejsar Tiberius hade förbjudit att förfölja de kristna: derföre hade de nu frid och lugn till en tid. Denna frid werkade icke förderfligt, utan uppbyggande och förökande på det andeliga lifwet i församlingen, då de kristna woro ännu kraftiga i tro och kärlek.
32 Och det begaf sig, att Petrus, under sina wandringar till alla, äfwen kom till de heliga, som bodde i Lydda.
Lydda war en stad några mil wester om Jerusalem, berömd för flera judiska skolor, som der funnos.
33 Der fann han en man, wid namn Eneas, som sedan åtta år hade legat till sängs och war lam.
34 Och Petrus sade till honom: Eneas! Jesus Kristus botar dig. Stå upp och bädda åt dig. Och strax stod han upp.
35 Och honom sågo alla som bodde i Lydda och i Saron, och de omwände sig till Herren.
Apostlarne werkade sådana underwerk blott på Guds Andes särskilda inre befallning wid hwarje tillfälle. Om Saron, se Es. 33: 9.
36 Och i Joppe war en lärjunginna, wid namn Tabita, hwilket betyder Dorkas[1]. Hon war rik på goda gerningar och almosor, hwilka hon gaf.
Joppe war en stad wid Medelhafwet, som nu kallas Jaffa, der Jonas gick på ett skepp, för att fly undan ifrån Herren. Denna lärjunginna är ett skönt exempel på en kraftig utöfning af kristlig kärlek. Hennes tro omtalas icke, ty tron war hennes lif och just den grund, den källa, hwarur hennes goda gerningar och almosor härflöto. Det ordet rik, egentl, ”full”, är ganska lärorikt. Guds Ande will dermed wisa oss, att bet goda hon gjorde för andra, det stannade dock med den största wälsignelsen hos henne sjelf, så att hon war full deraf och uppfyld af åstundan att göra godt. Hwad de trogna göra i tro och kärlek, det följer dem efter, de hafwa det i behåll, och de få det med sig in i ewigheten. Upp. 14: 13. Matt. 25: 21, 23, 40.
37 Och det begaf sig i de dagarna, att hon wardt sjuk och dog. Och de twådde henne och lade henne i en sal i öfra wåningen.
I de dagarna, nemligen då Petrus war i Lydda.
38 Och emedan Lydda låg nära Joppe och lärjungarne hade hört, att Petrus war der, sände de twå mån till honom och bådo honom utan dröjsmål komma till dem.
39 Då stod Petrus upp och gick med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen, och omkring honom stälde sig alla enkorna, gråtande och wisande honom alla de lifklädnader och mantlar, som Dorkas hade gjort, medan hon war med dem.
Allt, hwad de sade, bewisade den afsomnades flit och kärlek.
40 Då dref Petrus ut dem alla och föll på sina knän och bad och wände sig till kroppen och sade: Tabita, stå upp. Och hon öppnade sina ögon, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp.
41 Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade in de heliga och enkorna och stälde henne fram lefwande.
42 Och det wardt kändt i hela Joppe, och många trodde på Herren.
43 Och han stannade många dagar i Joppe hos en wiss Simon, en garfware.
Genom detta stora underwerk blefwo de kristna mägtigt stadfäste i tron, de bedröfwade blefwo tröstade, och många af dem, som ännu icke trott evangelium, blefwo nu dragna till Herren.
10 Kapitlet.
Kornelii syn. Petri syn och predikan. Kornelius och andra hedningar döpas.I Cesarea war en man, wid namn Kornelius, en höfwitsman wid den så kallade Italienska krigsskaran.
2 from och gudfruktig med hela sitt hus, gifwande många almosor åt folket och bedjande till Gud alltid.
Om Cesarea, se kap. 8: 39. I denna stad låg alltid en betydlig italiensk befästning, titt skydd eller lifwakt för den kejserliga ståthållaren, utom krigshären, som war sammansatt af soldater från olika håll. — En höfwitsman wid denna besättning war denne Kornelius, en from hedning, som dock kände och älskade Israels Gud. Han war from och gudfruktig, så att han lefde fromt efter den kunskap, han hade fått, han war gifmild och flitig i bönen, och bad utan twifwel förnämligast derom, att han måtte få syndernas förlåtelse och warda frälst, v. 43; kap. 11: 14. Den förberedande nåden hade således hos honom redan werkat mycket, och nu är tiden kommen, att hans bön skall blifwa hörd. Allt detta, som Guds nåd hos honom redan hade werkat, war ännu icke tillräckligt till saligheten; med allt det goda, som hos honom omtalas, war han ännu en hedning. Men huru många, som kallas kristna, äro icke wida sämre, än denne hedning!
- ↑ Hind.
_329.jpg&oldid=347861){kind=link}