| Hedningar få den Hel. Ande. | Apostlagerningarna. | Kap. 10, 11. | 329 |
Då dessa hedningar nu undfingo den Helige Ande, så war det ett tecken, att en rätt och saliggörande tro på Kristus hos dem werkades; de fingo syndernas förlåtelse genom hans namn, de blefwo rättfärdiggjorde inför Gud, de blefwo födde på nytt genom sanningens ord, de blefwo Guds barn och himmelrikets arfwingar. Nu woro de i ordets fulla mening rättfärdige och täckelige för Gud.
47 Då swarade Petrus: Icke kan wäl någon förmena dessa watten för att blifwa döpta, när de hafwa fått den Helige Ande, såsom ock wi? Ap. G. 15: 8.
Här skedde döpelsen med den Helige Ande före döpelsen med watten, ty eljest hade Petrus icke med sådan frimodighet kunnat döpa dessa, som woro hedningar. Nu blef den Helige Andes gåfwa både för honom och för de trogna af omskärelsen, v. 45, ett tydligt tecken, att det icke kunde nekas dem att blifwa döpte med watten, och således äfwen i yttre måtto upptagne i den kristna församlingen. Lärorikt och ganska wigtigt är, att aposteln likwäl anser döpelsen med watten nödwändig, fastän de redan hade fått den Helige Ande. Sakramentets synliga medel skola icke tillbakasättas, fastän dess högsta och allra wigtigaste del redan blifwit dem meddelad, nemligen den Helige Ande.
48 Och han befalde, att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Derefter bådo de honom stanna qwar hos dem några dagar,
Så war nu den första planteringen af Kristi kyrka bland hedningarna börjad, och den lilla församlingen blef här sannolikt anförtrodd åt Filippi wård. — Hwilka saliga dagar dessa måste hafwa warit både för aposteln och för denna församling, kan blott den fatta, som har någon erfarenhet af trognas saliga gemenskap i Herren, och huru brinnande kärleken är emellan en andelig fader och nyfödda andeliga barn, som prisa Gud i den första kärlekens saliga fröjd.
11 Kapitlet.
Petrus förswarar hedningarnes dop. Evangelium utsprides. De troende börja att i Antiokia kallas Kristne. Agabus profeterar.Och apostlarne och de bröder, som woro i Judeen, fingo höra, att äfwen hedningarne mottogo Guds ord.
2 Och när Petrus kom upp till Jerusalem, twistade de af omskärelsen med honom,
3 sägande: Du har gått in till oomskurna män och ätit med dem.
De af omskärelsen, v. 2, woro sådana kristna, som förut warit Judar, och dessa kunde icke fatta, att äfwen hedningarna blefwo upptagna i Kristi församling; de menade ännu, att blott de, som tillhörde Israels folk, skulle upptagas i Messias’ rike då de kommo till tron på Kristus, och att hedningar, som trodde på honom, måste först omskäras innan de kunde upptagas i Kristi kyrka.
4 Då begynte Petrus förtälja för dem i ordning, sägande:
5 Jag war i staden Joppe, bedjande; då såg jag i hänryckning en syn, huru ett käril sänkte sig ned, likt en stor linneduk, hwilken i fyra hörn nedsläpptes från himmelen, och det kom ända till mig. Ap. G. 10: 10 f.
6 Och jag fäste ögonen derpå och betraktade den och såg jordens fyrfota djur och de wilda djuren och kräldjuren och himmelens foglar.
7 Och jag hörde äfwen en röst, som sade till mig: Stå upp, Petrus, slagta och ät!
8 Men jag sade: Ingalunda, Herre; ty aldrig har något oheligt eller orent kommit i min mun.
9 Då swarade mig en röst från himmelen för andra gången: Hwad Gud har renat må ej du anse oheligt,
10 Och så skedde det tre gånger, hwarefter allt blef åter uppdraget till himmelen.
11 Och se, i samma stund stodo tre män wid huset, der wi woro, hwilka woro sände till mig från Cesarea.
12 Och Anden sade till mig, att jag skulle gå med dem utan att twifla. Och äfwen dessa ser bröder foro med mig, och wi gingo in i mannens hus.
13 Och han berättade för oss, huru han hade sett ängeln, som stod i hans hus och sade till honom: Sänd till Joppe och hemta Simon. som ock kallas Petrus. Ap. G. 10: 3.
14 Han skall tala ord till dig, genom hwilka du skall warda frälst och allt ditt hus.
Kornelius måste, oaktadt all sin förträfflighet, all sin gudsfruktan, fromhet, almosor och böner, hwaruti han lefde, medan han ännu war hedning, kap. 10: 2, ändå för att blifwa frälst, komma till evangelii kunskap och derigenom till tron på Kristus. Det war således icke genom gerningarne, utan blott genom tron han kunde frälsas. Se kap. 10: 35.
15 Och när jag begynte tala, föll den Helige Ande på dem, såsom ock i förstone på oss.
I förstone, nemligen på pingstdagen.
16 Och jag kom ihåg Herrens ord, huru han hade sagt: Johannes döpte
_333.jpg&oldid=347868){kind=link}