| 372 | Paulus i Rom. | Apostlagerningarna. | Kap. 28. |
öfwerwintrat wid ön, och som bar twillinggudarnes tecken;
Twillinggudarne, Kastor och Pollux, woro twå afgudar hos grekerna och romarne, som sades wara twillingar, och stjernbilden Twillingarne i Djurkretsen har deraf sitt namn. Hedningarne hade dessa afgudabilder ofta på framstammen af sina skepp, och wäntade af dem beskydd och hjelp i sjönöd.
12 och sedan wi hade lagt till wid Syrakusa, stannade wi der i tre dagar.
Syrakusa war då hufwudstaden på ön Sicilien.
13 Derifrån foro wi omkring och kommo till Regium, och då en dag derefter sunnanwind stack upp, kommo wi på den andra dagen till Puteoli,
Regium kallas nu Reggio och Puteoli Puzzuoli.
14 der wi funno bröder, som bådo oss stanna hos dem i sju dagar, och så kommo wi till Rom.
Således woro här uti Italien kristna, redan innan aposteln Paulus kom dit. En outsäglig glädje måste det för honom hafwa warit, att här finna dessa bröder. Att höfwitsmannen, som hade uppsigt öfwer fångarna, bewiljade detta dröjsmål för Pauli skull, bewisar äfwen att kristendomen hade werkat mycket på denne hednings hjerta.
15 Och när bröderna fingo höra talas om oss, gingo de derifrån oss till mötes ända till Forum Appii[1] och Tres Tabernæ[2], och när Paulus fick se dem, tackade han Gud och fattade mod.
Kristna från Rom kommo nu Paulus till mötes i twå hopar. Paulus hade länge haft en stor åstundan att komma till denna stad, som då hade herrawälde öfwer werlden, och war nu glad att wara så nära detta mål, men ännu gladare öfwer de kristna bröder, som mötte honom.
16 Och när wi kommo in i Rom, fick Paulus tillstånd att bo för sig sjelf tillika med den krigsman, som bewakade honom. Ap. G. 24: 23. 27: 3.
Att Paulus fick röna en mildare behandling, berodde antingen på att höfwitsmannen Julius berättat mycket godt om honom, eller derpå att Festus hade skrifwit, att han war orättwist anklagad af Judarne och att han icke hade begått något brott. Med en kedja war han sammanbunden med en krigsman, som tog wara på honom, så att kedjan war fäst wid Pauli högra och wid krigsmannens wenstra hand.
17 Och efter tre dagar kallade Paulus tillsamman de förnämste af Judarne; och sedan de hade blifwit samlade, sade han till dem: Män och bröder! Fastän jag icke har gjort något mot wårt folk eller fädernas stadgar, wardt jag likwäl från Jerusalem såsom fånge öfwerlemnad i Romarnes händer. Ap. G. 24: 12. 25: 8.
Fastän Judarne en tid förut blifwit af kejsar Klaudius fördrifne från Rom, hade de dock småningom åter fått tillträde dit.
18 Och när de hade anstält förhör med mig, wille de släppa mig lös, emedan intet som förtjenade döden fans hos mig. Ap. G. 22: 24. 23: 9. 26: 31.
19 Men då Judarne satte sig deremot, nödgades jag wädja till kejsaren, dock icke såsom hade jag någon anklagelse att göra mot mitt folk. Ap. G. 25: 11.
Med denna försäkran förebygger Paulus att misstanke, som kunde uppstå hos Judarne, att han med någon anklagelse wille hämnas den orätt han lidit. Sann kristlig kärlek will hwarken hämnas lidna oförrätter, ej heller werka skrämsel med någon tyst eller uttalad hotelse om hämnd.
20 Af denna orsak har jag kallat eder till mig för att se eder och tala med eder, ty för Israels hopps skull är jag bunden med denna kedja. Ap. G. 23: 6. 24: 21. 26: 6 f. Ef. 6: 20.
Israels hopp war hoppet om Messias; det war just fullbordan af detta hopp Paulus predikade, nemligen evangelium om werlden frälsare, den uppståndne Kristus, domaren öfwer lefwande och döda. Se kap. 23: 6; kap. 26: 6, 7.
21 Då sade de till honom: Hwarken hafwa wi fått någon skrifwelse om dig från Judeen, ej heller har någon af bröderna kommit och berättat eller talat något ondt om dig;
22 men wi anse rätt wara att af dig höra hwad du tänker, ty angående detta parti hafwa wi oss bekant, att det öfwerallt motsäges. Luk. 2: 34. Ap. G. 24: 5, 14.
Judarne i Rom hade icke fått någon underrättelse om Paulus, och om kristendomen hade de ingen rätt kunskap, men wisste, att den öfwerallt blef motsagd. De kallade de kristna ett parti eller sekt. Allt sedan dess och ända till denna dag anses nästan öfwerallt sanna kristna såsom ett parti, emedan de hafwa flertalet af menniskor emot sig. De, som wandra på den smala wägen eller söka den, äro så, och synas blott såsom ett parti inför de många, som wandra på den breda.
23 Då utsatte de en wiss dag för honom, på hwilken ännu flera kommo till honom i hans herberge, för hwilka han utlade och wittnade om Guds rike,
sökande öfwertyga dem både ur Moses’
_376.jpg&oldid=347954){kind=link}