| 208 | Ps. 120, 121. | Psaltaren. |
2. HERre, fräls min själ från lögnaktiga munnar, och ifrån falska tungor.* *1 Sam. 24: 10; cap. 26: 19.
3. Hwad kan den falska tungan göra dig? Och hwad kan hon uträtta?* *Jac. 3: 5, 6.
Hwad skall Han (nemligen Herren) göra och åter wedergälla dig, du falska tunga?
4. Hon är såsom en wäldigs skarpa pilar,* såsom eld i enebärsträ. *Ps. 11: 2. Ps. 57: 5. Ps. 59: 8.
Detta är ett swar på frågan i v. 3. Grt.: En wäldigs skarpa pilar med glödande kol af enebärsträ. Det rättfärdiga straffets skarpa pilar och glödande kol komma ofelbart förr eller sednare öfwer alla baktalare och alla falska tungor.
5. We mig, att jag en främling är ibland Mesech; jag måste bo ibland Kedars hyddor.
Mesech: ett folk härstammande af Mesech, Japhets son. Se 1 Mos. 10: 2. Hes. 38: 2. Kedar war en son af Ismael. 1 Mos. 25: 13. Hans efterkommande bodde i tjäll och hyddor, för det mesta i öknarna. Både under den Assyriska och den Babyloniska fångenskapen och sedan hafwa Judarne warit förströdde och folket kringspridt ibland hedningarna, men dessa ord syfta isynnerhet derpå, att de, som höra till det andeliga Israel, äro såsom främlingar kringspridda i denna werldens öken bland otrons hedningar, som förakta dem.
6. Det warder min själ långt att bo när dem, som freden hata.
7. Jag håller frid; men när jag talar, så taga de till att örliga.
Guds folk har befallning att älska friden och fara derefter. Om möjligt är, så mycket som till eder står, så hafwer frid med alla menniskor. Rom. 12: 18. Men emedan de icke kunna låta sanningen fara, utan äro kallade att wara jordens salt, så swider sanningens salt i de otrognas ögon och hjertan, och emedan desse hata ljuset, så hata de äfwen ljusets barn, och af detta hat blifwer ofta ofrid och förföljelse.
Psalmen innehåller wigtiga lärdomar, huru Guds folk skall förhålla sig på sin wandring, såsom gäster och främlingar på jorden, och hwar de skola lära det rätta tålamodet och få kraft och hugswalelse på ökenfärden.
121. Psalm.
Guds waksamma beskydd.En wisa i högre choren. Jag lyfter mina ögon upp till bergen,* ifrån hwilka mig hjelp kommer. *Ps. 3: 5.
I högre choren. Se Ps. 120: 1. De orden: i högre choren, kunna äfwen öfwersättas med uppgångssång, och dessa Psalmer sjöngos ock wid uppgåendet till helgedomen. Jerusalem låg högt, så att wägen gick upp till Jerusalem från alla delar af landet och ännu högre låg templet på Moria berg. Så snart de kommande högtidsgästerna på sin färd fingo se Jerusalems berg och det höga templet, uppfylldes hjertat med glädje och händerna sträcktes med längtan i förwäg till de helga berg, der Herren hade sin synliga boning. Men alla trogna Israeliter upplyftade andeligen sina ögon hwarje dag till Herrans osynliga helgedom i himmelen, och så göra i tron och i bönen alla rätte medlemmar af den christna församlingen: de uppstiga i tron till Herrans ewiga tempel, de hafwa i tron sin umgängelse i himmelen, de äro wandringsmän på wägen dit och wänta ifrån Herran hjelp i all nöd, beskydd i alla faror och tröst i all bedröfwelse.
2. Min hjelp kommer ifrån HERran,* den himmel och jord gjort hafwer. *2 Chrön. 20: 12. Ps. 124: 8.
3. Han skall icke låta din fot slinta; och den dig bewarar, Han sofwer icke.* *Ps. 127: 1.
4. Si, den som Israel bewarar, Han är icke sömnig, eller sofwer.
Äfwen den starkaste och waksammaste beskyddare eller wäktare kan tröttna i sin uppmärksamhet, eller glömma sig eller slumra; men Herrans wakande öga är aldrig bortwändt och aldrig tillslutet för den Han beskyddar. På sin wandring till Mesopotamien låg Israels stamfader Jacob öfwer natten på öppna fältet. Röfware hade kunnat öfwerfalla honom, ormar hade kunnat döda honom, wilddjur hade kunnat sönderslita honom, men i sin dröm såg han en stege, räckande upp i himmelen, med Guds englar stigande upp och ned och Herran sjelf öfwerst derpå. 1 Mos. 28: 12, 15. Så hafwa Guds barn, på sin wandring genom detta lifwet, Herran sjelf till beskyddare och ledsagare, antingen de sofwa eller waka, och Hans englar omgifwa dem.
5. HERren bewarar dig; HERren är ditt skygd* öfwer din högra hand: *Ps. 91: 4, [et]c.
6. Att solen icke skall skada dig om dagen, eller månen om natten.
I öknen war Herrans molnstod för Israels folk ett beskydd mot den brännande solhettan om dagen, och den milda eldstoden war för dem ett wärn om natten, så att intet ondt kunde hända dem. I månljusa nätter är i Österlanden ofta mycket stark och för helsan och lifwet farlig köld efter de hetaste dagar.
7. HERren beware dig för allt ondt; Han beware din själ.
8. HERren beware din utgång ock ingång, ifrån nu och i ewighet.
Utgång och ingång, d. ä. början och ända af hwarje företag. Bilden är tagen af utgång från hemmet för att uträtta ett wärf och ingång tillbaka efter förrättadt ärende. Härmed öfwerensstämmer wår bön: ”Gif lycka, Gud, till
_212.jpg&oldid=345166){kind=link}