Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 223.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Psaltaren. Ps. 139, 140. 219

om menniskornas omwändelse, då de bedja, att Hans namn måtte helgadt warda, Hans rike komma och Hans wilja ske. Men hatet emot synden faller på syndarena, då de i trots och obotfärdighet stå emot Guds nåd, förblifwa i synden och sätta sig emot Hans rike.

23. Utransaka mig, Gud, och få weta mitt hjerta: bepröfwa mig, och förnim huru jag menar det.* *Ps. 26: 2. Ps. 86: 12.

24. Och se till, om jag på en ond wäg är; och led mig på den ewiga wägen.

Denna bön är alltid nödwändig till den rätta sjelfpröfningen, ty ingen menniska kan rätt känna sig sjelf utan i Herrans ljus. Den ewiga wägen, grt.: ewighetens wäg, är den wäg, som förer till en salig ewighet, se Es. 30: 21. Matth. 7: 14.

Såsom Enoch wandrade med Gud i sin lifstid, så att han alltid hade Honom nära, såsom sin följeslagare och wän, 1 Mos. 5: 24, så skola alla, som Herran tillhöra, hafwa Honom för ögonen och stödja sig wid Hans hand. Att de få göra detta är outsäglig nåd, och dertill äro de af Herran kallade. På detta sätt hafwa de sin umgängelse och borgarerätt i himmelen redan här i förgängligheten. Phil. 3: 20.

140. Psalm.

Emot hemliga och uppenbara fiender.

En Psalm Davids, till att föresjunga.

2. Fräls mig, HERre, ifrån onda menniskor; bewara mig för wrångwisa män:

3. De der ondt tänka i sitt hjerta; och dagligen komma örlig åstad.

4. De hwässa sin tunga såsom en orm; huggormaförgift är under deras läppar.* Sela. *Ps. 55: 22. Ps. 57: 5. Ps. 64: 4. Rom. 3: 13.

Huggormaförgiftet är synden, hwilken finnes hos hwarje menniska, äfwen hos de i sitt yttre lif allradygdigaste och oskyldigaste; så att också de bidraga till sina medmenniskors andeliga död, så länge de sjelfwe äro andeligen döde i ett oomwändt tillstånd.

5. Bewara mig, HERre, för de ogudaktigas hand; bewara mig för wrångwisa menniskor, de der tänka till att omstöta min gång.

Wrångwisa äro alla de, som i andeliga ting icke hålla sig till Guds ord, utan blott taga sina egna tankar och inbillningar till rådgifware, eller tro på falsk, mensklig lärdom.

6. De högfärdige sätta mig snaror, och utsträcka mig rep till nät; och gillra för mig wid wägen.* Sela. *Jer. 18: 22.

De högfärdige äro alla, som icke böja sig för Herran i sann bättring och tro. De wrångwisa och högfärdiga äro också ogudaktiga, v. 5, och alla utlägga de nät och snaror för Guds folk, ofta utan att de sjelfwe weta det. Och ju förträffligare och älskwärdare otrogna menniskor af naturen äro, destomera kunna de kallas lefwande nät och snaror; ty genom dem uppstår det falska sken för den säkra werlden, att till saligheten ingen bättring och omwändelse behöfwes.

7. Men jag säger till HERran: Du är min Gud; HERre, förnim min böns röst.

8. HERre, HERre, min starka hjelp; du beskärmar mitt hufwud i stridstiden

9. HERre, låt icke den ogudaktige sitt begär; styrk icke hans onda wilja; de måtte högmodas deraf. Sela.

10. Det onda, der mina fiender om rådslå, falle uppå deras hufwud.* *Ps. 7: 17.

Den, som gräfwer en grop för en annan, faller alltid sjelf deruti, förr eller sednare, om han icke omwänder sig till Gud; och egentligen är den oomwända menniskans hela lif ett beständigt fallande, ett oupphörligt sjunkande till den bottenlösa gropen.

11. Han skall utskudda öfwer dem ljungeld:* Han skall med eld slå dem djupt neder i jorden, så att de aldrig mer uppstå skola. *Ps. 11: 6.

Öfwer Sodom kom eld af himmelen, och denna eld störtade de ogudaktige neder i jorden; men detta war blott en förebild af den stora straffdomen, som skall gå öfwer hela den obotfärdiga werlden. Se Ps. 11: 6, och Es. 66: 16.

12. En ond mun skall ingen lycka hafwa på jorden; ett wrångwis ond menniska skall förjagad och omstört warda,

13. Ty jag wet, att HERren skall uträtta den eländas sak, och den fattigas rätt.

14. Och skola de rättfärdige tacka ditt namn; och de fromme skola för ditt ansigte blifwa.

Hela Psalmen är en trons bön, under det Guds rike ännu är i striden med fienderna, och tillika en prophetia om fiendernas undergång och Christi kyrkas seger. De elände och fattige, v. 13, äro de öfwer synden bedröfwade och andeligen fattige. Dem hjelper Herren och gör dem rättfärdige och salige inför Hans ansigte.