| Moabs plåga | Propheten Esaia. | Cap. 16. | 357 |
Eglaim war en liten stad wid södra ändan af Döda hafwet. Nära derwid låg en källa, som Hes. 47: 10 kallas En Eglaim, d. ä. Eglaimsbrunnen. brunnen Elim eller furstebrunnen låg längre i söder, 4 Mos. 21: 18. Dimon betyder den blodiga. Så kallas Dibon (v. 2). Genom krigen blefwo bäckarne blodblandade. Fienderna kommo norr ifrån, derföre flydde Moab mot söder, ”Både” m. m., grt: Lejon (mäktiga fiender) skola komma både öfwer de behållna i Moab och öfwer de öfriga i landet. Ps. 7: 3.
16. Capitel.
Moabs plåga, fall.Sänder, ut, I landsherrar, lamm ifrån Sela utur öknen till dottren Zions berg.
Sela, som sedan kallades Petra eller klippstaden, war hufwudstaden uti Edoms land, 2 Kon. 14: 7, ungefär halfannan dagsresa sydost ifrån södra ändan af Döda hafwet. De fleste boningar woro inhuggna i bergen, och ännu träffas de der i de höga bergwäggarne omkring den gamla staden. Dessa boningar äro blott tillgängliga medelst stegar, som stundom behöfwas flera fästade öfwer hwarandra. Moab uppmanas här att äfwen ifrån deras sydligaste mäktiga stad, Sela eller Petra, som de eröfrat från Edom, sända offer till Herrans tempel i Jerusalem, emedan konungen i Jerusalem hade blifwit deras landsherre genom de eröfringar, som här beskrifwas. I Davids och Salomos tid woro både Moabs och Edoms land skattskyldige under Israels folk.
2. Men såsom en fågel bortflyger, den utaf sitt näste drifwen är, så skall det ske med Moabs döttrar, då de draga fram om Arnon.
Moabs döttrar betyder folket i Moabs städer. En fågel utdrifwen utur sitt näste är huswill och rådlös, och så skulle innewånarne af Moabs städer blifwa i sin flykt.
3. Hafwer råd tillhopa, håller dom; gör dig middagsskuggan såsom en natt; fördölj de fördrifna, och utröj icke de flyktiga.
4. Låt mina fördrifna hafwa herberge när dig, Moab war du deras skärm för förderfwarena, så får plågaren en ända, förstöraren wänder åter, och förtramparen låter af i landet.
Dessa 2 verser innehålla de ord, som läggas i munnen på de flyktiga, bedjande Moabiterna, så att meningen är: O Israeliter, sammankaller ett råd och besluter wänligt öfwer oss, fördöljer de fördrifna och förråder icke de flyktiga åt fienden. V. 4, grt: Låt mina fördrifna hafwa herberge när dig och war för Moab ett beskärm emot förderfwarena, så får plågaren en ända och o. s. w. Moabiterna bedja Judarne om hjelp emot den starke fienden.
5. Men en stol warder tillredd af nåd, att en skall deruppå sitta i sanning uti Davids hydda, och döma, och söka efter rätt, och främja rättwisan.* *Jer. 23: 5; cap. 33: 15.
Denna vers syftar närmast på konung Hiskias, men i hufwudsaken menas här Israels rätte Konung, Messias, cap. 32: 1. Luc. 1: 32, 33. Härmed uppmanas Moabs flyktingar att söka hjelp hos Israels Konung, och så uppmanas och uppmuntras alla nödställda hedningar att taga sin tillflykt till Honom. I Davids hydda d. ä. i Davids boning. Det stora löftet om upprättandet af Israels rike under Messias anföres här både till Moabiternas och andra hedningars behjertande.
6. Men wi höre af Moabs högmod, att han fast högmodig är,* så att ock hans högmod, stolthet och wrede är större än hans makt. *Jer. 48: 29.
7. Derföre skall en Moabit gråta öfwer den andra; allesamman skola de gråta; öfwer den staden Kir Hareseths grundwalar skola de halte sucka.
8. Ty Hesbon är worden en ödemark; winträdet i Sibma är förderfwadt; herrarna ibland hedningarna hafwa förtrampat hans ädla winträd, och äro komne allt intill Jaeser, och draga omkring uti öknen; hans winqwistar äro förskingrade, och öfwer hafwet förde.* *Jer. 48: 32.
Kir Hareseth, bergfästningen Kir, cap. 15: 1. kallas Kir Hares, v. 11, Hesbon, cap. 4. Sibma (winranka) hade sitt namn af sina fruktbara winberg. I trakten af Sibma och Jaeser idkas ännu winodling. Här nämnas winträdens förödelse, såsom förödelsen öfwer Moabs folk. Moabiterne sjelfwe woro de winqwistar, som förskingrades och fördes öfwer hafwet, de bortfördes i fångenskap öfwer watten och land. Halte, v. 7, slagne, sårade, förlamade, som qwarlemnades efter förödelsen.
9. Derföre gråter jag för Jaesers skull, och för winträdet i Sibma, och utgjuter många tårar för Hesbon och Eleale; ty en sång är fallen uti din sommar, och uti din and;
Prophetens hjerta uppfylldes af medlidande öfwer den jemmer han så i andanom skådade, den war för honom liksom närwarande. Då Herrans rätte tjenare på grund af Hans ord förkunna det straff och den fördömelse, som skall gå öfwer alla obotfärdiga, så göra de det aldrig med glädje, utan med djup smärta och innerligt deltagande. Det är således icke kärlekslöshet utan brinnande kärlek, som derwid
_361.jpg&oldid=345573){kind=link}