Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 594.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
590 Prophetia emot Jerusalem. Propheten Hesekiel. Cap. 20, 21.

ansigte emot Theman och tala söderut, och prophetera emot den skogen, i den marken söderut?

Här börjar en ny prophetia. Theman war Arabien, som låg mot söder från Judalandet, derföre brukas detta ord t betydelsen söder. Prophetian är rigtad emot Judalandet, som låg i sydwest från Babel, der propheten war.

47. Och säg till den skogen söderut: Hör HERrans ord. Detta säger HERren HERren: Si, jag skall upptända i dig en eld, han skall förtära både färska träd och torra,* så att man icke skall kunna utsläcka hans låga; utan allt det som ifrån sunnan norr åt står, det skall uppbrändt warda. *Luc. 23: 31.

Med skogen menas Jerusalem. Se Jer. 11: 16; cap. 17: 27. Med elden menas krigsflamman och förstörelsen.

48. Och allt kött skall se, att jag, HERren, det upptändt hafwer, och ingen det utsläcka kan.

49. Och jag sade: Ack HERre HERre! de säga om mig: denne talar icke annat än förtäckta ord.

Förtäckta ord eller liknelser, såsom ordet Theman, skogen o. s. w., förklarar Herren sjelf genom prophetens mun.

21. Capitel.

Swärdet fejadt. Kronan fallen.

Och HERrans ord skedde till mig, och sade:

2. Du menniskobarn, ställ ditt ansigte emot Jerusalem, och tala emot helgedomen, och prophetera emot Israels land;

3. Och säg till Israels land: Detta säger HERren: Si, jag will till dig; jag skall draga mitt swärd utur skidan, och skall dräpa i dig både rättfärdiga och orättfärdiga.

4. Efter jag nu i dig både rättfärdiga och orättfärdiga dräpa will, så skall mitt swärd fara utur skidan öfwer allt kött ifrån sunnan intill norr.

5. Och allt kött skall förnimma, att jag HERren hafwer dragit mitt swärd utur skidan; och det skall icke igen instunget warda.

6. Och du menniskobarn skall sucka, intill dess att länderna wärka uppå dig; ja, bitterligen skall du sucka, så att de se det.

7. Och när de då säga till dig: Hwi suckar du? så skall du säga: För det ryktets skull, som kommer, för hwilket alla hjertan förskräckas, och alla händer falla neder, allt mod faller, och alla knän flyta såsom watten; si, det kommer, och det skall ske, säger HERren HERren.

Detta rykte war krigsryktet, som snart skulle förnimmas från Judalandet. Under dessa plågor träffades både rättfärdiga och orättfärdiga, såsom wanligt i landsplågor. Se v. 3. Hwarföre Herren tillåter detta, se Pred. 9: 2. Jos. 7: 12. Men detta sker efter Herrans rådslut och; bestämda urwal. Se Hes. 9: 46.

8. Och HERrans ord skedde till mig, och sade:

9. Du menniskobarn, prophetera och säg: Detta säger HERren: Swärdet,, ja, swärdet är skärpt och uppfejadt;

10. Det är skärpt, att det slagta skall; det är fejadt, att det blänka skall; o, huru glade wilja wi wara, om han än gjorde alla träd till ris öfwer de onda barn:

11. Men han hafwer utfått ett swärd till att feja, att man det taga skall; det är skärpt och fejadt, att man det uti dråparens händer gifwa skall.

O huru glade o. s. w. (v. 10), grt.: Eller skola wi glädja oss (såsom om Gud sade till oss): min Sons ris föraktar alla träd. Det synes, såsom om de säkra och obotfärdiga i Judafolket hade ett sådant ordspråk med anledning af prophetian, Ps. 2: 9, att sonen, som är insatt till Konung, nemligen Messias, skulle regera hedningarna med jernspira. De tänkte så: denna jernspira skall beskydda oss mot alla hedningar, den föraktar alla hedniska herrskarespiror, som deremot blott äro trästafwar. Men, säger Herren, denna spira skall nu icke förswara eder. Herren sjelf hafwer gifwit (utfått) ett swärd i handen åt fienderna till att straffa eder; de fatta det, det fejas och skärpes. — Tillrustningen till kriget gjordes redan.

12. Ropa och jemra dig, du menniskobarn; ty det går öfwer mitt folk, och öfwer alla de der rådande äro i Israel, hwilka till swärdet samt med min folk församlade äro; derföre slå uppå dina länder.* *Jer. 31: 19.

Det är sannolikt, att hofsmickrare insöfde konung Zedekia i säkerhet, i det de på hans spira tillämpade prophetian i Ps. 2: 9, och gjorde honom till den Son, som Gud insatt till Konung på sitt helga berg; men i det stället förkunnar Hesekiel med rop och jemmer, att swärdet skulle gå öfwer folket Israel och att de wore till swärdet församlade, nemligen af Herran dertill öfwergifna.