| 124 | Cap. 8, 9. | 1 Boken Maccabeers. |
den de straffa wille, han wardt ifrån land och rike förjagad;
14. Och wordo ganska mäktige; och der war en sådan dygd med dem, att ingen gjorde sig till konung.
15. De hade ock ingen konung, utan ett råd; de woro trehundrade och tjugu män, de regerade wäl.
16. Och årligen utwalde man en höfwitsman, som i alla deras land hade till att bjuda; honom måste de alle hörsamme wara; och der war ingen högfärd, nit eller twedrägt när dem.
17. Och Judas utwalde Eupolemus, Johannis son, Jacobs sons, och Jason, Eleazars son, och sände dem till Rom, till att göra en wänskap och förbund med de Romare;
18. Att de skulle hjelpa dem, att Israels konungarike icke skulle warda undertryckt af de Greker.
19. Desse drogo till Rom en lång wäg, och kommo för rådet och sade alltså:
20. Judas Maccabeus och hans bröder och det Judiska folket hafwa sändt oss till eder, att göra en frid och förbund med eder, att I wiljen taga oss i beskyddning såsom wänner och förbundsbröder.
21. Det behagade de Romare wäl;
22. Och läto skrifwa förbundet i messingstaflor, hwilka de sände till Jerusalem till en åminnelse till sådan gjord frid och förbund, och lydde alltså:
23. Gud gifwe de Romare och de Judar lycka och frid, till watten och land, och beware dem för örlig och fiender ewinnerligen.
24. Men om de Romare örlig få i Rom eller i deras land och herradömen.
25. Så skola Judarna troliga hjelpa de Romare, efter som nöden det kräfwer;
26. Och skola åt de Romares fiender ingen spisning, wärja, penningar, skepp eller annor ting tillskicka; detta äska de Romare af Judarna; och Judarne skola dessa stycken troligen hålla utan allt swek och arga list.
27. Twärt emot ock, om Judarne få örlig, så skola de Romare troliga hjelpa dem, efter som nöden det kräfwer;
28. Och skola åt Judarnas fiender ingen spisning, wärja, penningar, skepp eller annor ting tillskicka; det säga de Romare dem till, och wilja sådant förbund troliga och utan swek hålla.
29. Alltså är det förbundet emellan de Romare och Judarna gjordt.
30. Men om framdeles* den ena parten eller den andra flera stycken betänker dertill att sätta, eller något till att förwandla, eller deraf att taga, det skall hwar parten makt hafwa: och hwad de dertill sätta, eller deraf taga, det skall alltsammans stadigt och fast hållet warda. *1 Macc. 12: 1, 3.
31. Det ock konung Demetrius på Judarna wåld brukar, der hafwa wi alltså skrifwit honom till: Hwarföre plågar du wåra wänner och förbundsbröder?
32. Om de ytterligare öfwer dig klaga, måste wi beskydda dem, och wilja angripa dig både till watten och land.
9. Capitel.
Judas död. Johannes fången. Jonathas strider.Imedlerlid då Demetrius förnam, att Nicanor med sin här slagen och nederlagd war, sände han åter i Judeen dessa twå, Bacchides och Alcimus; och med dem sitt allrabästa krigsfolk, som i slagtningen plägade på högra sidan stå.
2. Desse drogo åt Galgala och belade och intogo Masloth i Arbela, och dråpo der mycket folk.
3. Derefter i hundrade och andra och femtionde året i första månaden drogo de till Jerusalem;
4. Och dädan till Berea med tjugutusen män till fot, och twå tusen till häst.
5. Och Judas lägrade sig wid Laisa med tretusen män.
6. Men då hans folk såg, att fienderna en sådan stor makt hade, wordo de förskräckte, och flydde bort, så att icke flere när Judas blefwo än åttahundra män.
7. Då Judas detta såg, att hans här icke blef tillhopa, och fienderna dock trängde in uppå honom, wardt han bekymrad; och då han såg, att han intet rum hade till att trösta sitt folk, och åter hemta dem tillhopa igen.
8. Sade han i denna ångest till de qwarblefna: Upp, och låter oss försöka om wi fienderna angripa och slå kunna.
9. Men de wille icke, och afrådde det,
_912.jpg&oldid=347070){kind=link}