| 1 Boken Maccabeers. | Cap. 11, 12. | 133 |
68. Då drogo hedningarna emot honom på slättmarken, och hade en hop hemligen fördolda i bergen.
69. Då nu Jonathas slog till den andra hopen, föll den fördolda hopen utaf bergen, och slogo ock till honom.
70. Då flydde hela Jonathe här, och der blef ingen, utan allena höfwitsmännerna, Mattathia Absaloms son, och Judas, Calphi son.
71. Då ref Jonathas sina kläder, och strödde jord på sitt hufwud, och bad.
72. Och drog åter till fienderna, och slog dem på flykten.
73. Då nu hans folk, som tillförene flydt war, detta såg, wände de om till att hjelpa Jonathas, och jagade efter fienderna allt in till Kedes i deras läger; och de gjorde der ock ett läger;
74. Och der blefwo på den dagen döde wid tre tusende hedningar; sedan drog Jonathas till Jerusalem igen.
12. Capitel.
Jonathe förbund med Rom och Sparta. Tryphons list.Men då Jonathas såg, att han nu någon rolighet fått hade, utwalde han några, som han till Rom sände, till att förnya och igen upprätta förbundet med de Romare.
2. Han skref ock dem af Sparta till, och till andra rum flera.
3. Då nu sändningabuden till Rom kommo, gingo de för rådet, och sade: Jonathas öfwerstepresten, och Judiska folket hafwa sändt oss hit till att åter förnya det förbund, som emellan oss i förtiden gjordt war.* *1 Macc. 8: 23, 30.
4. Och de Romare gåfwo dem ett bref och lejde, att de säkra hem igen draga måtte.
5. Och Jonathas skref dem af Sparta alltså till:
6. Jonathas, öfwersteprest, och folkets äldste, och presterna, och Judiska folket tillbjuda sina bröder dem af Sparta helsa.
7. För några år sedan skref eder konung Areus till wår öfwersta prest Onias, att I wåra bröder ären, såsom samma bref innehåller;
Areus, den ock kallas Darius och Oniares, hafwer warit den tredje konungen i Sparta före den sista och hafwer stort krig fört med de konungar af Macedonien och haft lycka. Han hafwer ock hulpit de Athenienser emot Antigonus, och hafwer lefwat intill Antiochi Magni tid. Litet efter denne Areus är Sparta kommet under de Romare.
8. Och Onias undfick edra sändningabud ärligen, och tog wid wänskapen och förbundet, om hwilket i brefwet skrifwet war.
9. Ändock wi nu i denna gång ingen främmande hjelp behöfwa, och tröst hafwa till Guds ord, det wi dagligen läsa;
10. Så sända wi dock likwäl bud till eder, till att förnya och stadfästa bröderskapet och wänskapen emellan oss, på det wi honom icke förgäta skola; ty det är nu en lång tid, sedan I till oss sänden.
11. Derföre weter, att wi alltid på helgedagarna och alla andra dagar, då man offrar, i wåra böner och offer på eder tänka, såsom det bör sig att tänka på bröder;
12. Och eder ära och wälfärd är oss en glädje;
13. Men wi hafwa emellertid stor nöd lidit och swårt örlig haft med de konungar här omkring;
14. Men wi hafwa icke welat möda eder och andra wåra wänner och förbundsbröder i denna wår örlig;
15. Ty wi hafwa haft hjelp af himmelen, och Gud hafwer beskyddat oss för wåra owänner, och undertryckt wåra fiender.
16. Men efter wi nu sända dessa wåra sändningabud, Numenius, Antiochi son, och Antipater, Jasons son, till de Romare, till att åter förnya wänskap och förbund med dem;
17. Så hafwa wi der bredwid befallt, att de skulle ock fara till eder, och helsa eder på wåra wägnar, och öfwerantwarda eder detta bref, till att förnya wårt bröderskap;
18. Och bedja om ett swar.* *1 Macc. 15: 15.
19. Men detta är utskriften af brefwet, som Areus, konungen i Sparta, fordom till oss sände.
20. Areus, konung i Sparta, tillbjuder Onie, den öfwersta presten, helsa;
21. Wi finna i wåra gamla skrifter, att de af Sparta och Judarna äro bröder, efter båda folken af Abraham komne äro.
22. Medan wi nu sådant weta, bedja wi, att I wiljen skrifwa oss till, huru eder går.
23. Och om eder så behagar, så skall
_921.jpg&oldid=347093){kind=link}