Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 013.jpg

Företal

Biblia, betyder böckerna eller hela samlingen af heliga böcker, som innefattas i den Heliga Skrift eller Bibeln. Att det finnes en bok, som kallas Bibeln, wet hwarje menniska i wårt land, som icke är alldeles utan christendomskunskap, och det är allas skyldighet att uppmärksamt läsa den. Det är på denna bok wår Kyrka är grundad, det är i denna bok wår salighetslära är gifwen, det är på denna bok hela wårt hopp för ewigheten wilar. Bibeln kallas äfwen Guds ord, ty den Heliga Skrift är af Gud ingifwen, enligt de bestämda försäkringar, som den om sig sjelf innehåller: All skrift (är) af Gud utgifwen (och) är nyttig till lärdom, till straff, till bättring, till tuktan i rättfärdighet, 2 Tim. 3: 16. Till Mose talade Herren, och det uppenbarade ordet skrefs efter Herrans mun. Herren uppenbarade sig för Josua, för Job, för David, för Salomo och för Propheterna. Hwad de skrifwit, det hafwa de skrifwit såsom Herrans ord. I det Nya Testamentet talar Herren Jesus Christus sjelf, Guds Son af himmelen, och Hans Apostlar, som woro uppfyllda af den Heliga Ande. Det Gamla Testamentet war i deras tid fulländadt och just i det skick, hwaruti det nu är, och sådant, som det är, blef det erkändt såsom Guds ord både af Christus och Apostlarne. Ransaker Skrifterna, sade Jesus till Judarne. Wi hafwa således Guds Sons eget wittnesbörd för hela det Gamla Testamentets gudomliga ursprung och fullkomliga oförfalskade skick. Och Jesu gudom bewisades genom hela Hans wäsende, Hans ord, Hans gerningar och isynnerhet genom Hans uppståndelse. Genom uppståndelsen satte Gud, den allsmäktige Fadren sjelf, sitt insegel på allt det, som Jesus hade talat och wittnat om sig sjelf. Genom den Heliga Andas utgjutelse öfwer Apostlarne fingo de inseglet på sin fullmakt från himmelen att grunda den christna församlingen och att fullständigt framställa salighetens lära samt Guds rådslut om både himmelriket och denna werldens riken. Om allt detta är både kyrkans tillwaro samt ordet och sakramenterna ännu närwarande wittnen. Det Nya Testamentets Skrifter fulländades i Apostlarnes tid, och både Apostlarne och de Apostoliska församlingarne woro mycket angelägne att utesluta alla falska och understuckna skrifter, som wissa willoandar försökte att instjäla i församlingen under Apostlars eller Apostoliska mäns namn och anseende.^[1] Derföre underskref Aposteln Paulus sina bref med sin bestämda och wälkända namnteckning egenhändigt, ehuru han eljest dikterade sina bref för trogna skrifware: Helsning med min Pauli hand: hwilket är tecknet i alla bref. Så skrifwer jag, 2 Thess. 3: 17. Efter denna namnteckning skulle församlingarne se, innan de antogo någon ny skrift, så framt den icke ledsagades af andra fullkomligt wissa wittnesbörd, såsom Evangelierna och Episteln till de Ebreer. Och den Heliga Andes närwaro i församlingen war ett fullkomligt wärn mot all faskhet och allt bedrägeri. Ananias och Saphira warnade med hög röst alla falska andar, att de måtte draga sig undan. Och icke blott Apostlarne hade Guds Andas ljus, utan äfwen församlingarna hade gåfwan att pröfwa. Derför säger Aposteln Johannes: I hafwen smörjelse af den Heliga, och weten allt, 1 Joh. 2: 20. Mine käreste! I skolen icke tro hwar och en anda, utan pröfwer andarna, om de äro af Gudi: ty många falska propheter äro utgångna i werlden, 1 Joh. 4: 1. Och Aposteln Petrus försäkrar oss, att den Heliga Skrift är just den fasta grundwal, wid hwilken wi skola hålla oss, till dess wår tro blifwer förwandlad i åskådande: Wi hafwa ett fast prophetiskt ord, och I gören wäl, att I akten derpå, likasom på ett ljus, som skiner uti ett mörkt rum, så länge det dagas, och morgonstjernan uppgår i edra hjertan. Och det skolen I först weta, att ingen prophetia i Skriften sker af egen utläggning. Ty ingen prophetia

1. En samling af sådana falska skrifter är ännu i behåll och har äfwen blifwit tryckt på Swenska, kallad: Det Apocryphiska Nya Testamentet. Den är också fördelad i capitel och verser, och man har med denna bok här liksom i England haft till ändamål att förwilla de enfaldiga och att förringa det sanna Nya Testamentets anseende, i det man sökt wäcka den tanken, att allt skulle wara dikt, såsom det Apocryphiska Nya Testamentet består af dikter och sagor.