Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 053.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
Omskärlelsen. 1 Mose Bok. Cap. 17. 43

hwar och en tjenare, hemmafödd eller köpt, eller eljest främmande, och icke af eder säd är.

13. Och så skall mitt förbund wara på edert kött, till ett ewigt förbund.

14. Och hwar något piltebarn icke warder omskuret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utur hans folk, derföre att han mitt förbund icke hållit hafwer.

Att underlåta omskärelsen war detsamma som att friwilligt utesluta sig från förbundet med Gud. Det war en öppen förklaring, att man icke wille höra och tjena Honom, och således war det emot Israels konung en majestätsförbrytelse, som wisade, att den, som sålunda föraktade förbundet, föraktade alla Guds löften och trotsade alla Hans hotelser. En sådan förbrytelse straffade Gud sjelf, 4 Mos. 14: 22–24.

I Nya Testamentet är det ett större brott emot Gud att i otro förkasta Guds Son, som är salighetens grundwal. Den otrogne har sjelf afskurit bandet, hwarigenom han war förenad med Christi församling; han har afskurit sig sjelf från winträdets stam, och dermed uteslutit sig utur Herrans menighet.

15. Och Gud sade åter till Abraham: Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall wara hennes namn.

Sarai betyder min förstinna (eller förstinnan i min slägt, en äretitel). Sara deremot betyder förstinna i allmänhet. Hon blef stammodren för konungar och ett stort folk.

16. Ty jag skall wälsigna henne, och af henne skall jag gifwa dig en son, hwilken jag skall wälsigna; och folk skola warda af honom, och konungar öfwer mycket folk.* *1 Mos. 21: 2.

17. Då föll Abraham på sitt ansigte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som nittio år gammal är, skulle föda?

Abrahams leende war ej ett uttyckaf otro, utan af förundran och glädje.

18. Och Abraham sade till Gud: Ack att dock Ismael måtte få lefwa för dig.

Abraham fruktade, att Ismael skulle dö, emedan löftet angick Sara, som dock icke war Ismaels moder. Derföre bad han för Ismael. Han blef bönhörd, och bönhörelsen fortfar ännu.

19. Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hwilken du skall kalla Isaac; ty med honom skall jag upprätta mitt ewiga förbund, och med hans säd efter honom.

20. Dertill hafwer jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafwer wälsignat honom, och skall göra honom fruktsam, och föröka honom ganska swårligen: tolf förstar skall han föda, och jag skall göra honom till mycket folk.* *1 Mos. 25: 16.

21. Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall på denna tiden åt året.* *Rom. 9: 7.

22. Och som talet wardt ändadt, for Gud upp ifrån Abraham.

Dessa ord wisa, att Abraham såg en uppenbarelse af Herrans wäsen, som nu förswann.

23. Och Abraham tog sin son Ismael, och alla tjenare, hemmafödda och köpta, och allt det mankön war i hans hus, och omskar förhuden på deras kött, straxt på samma dagen, som Gud honom sagt hade.

24. Och Abraham war nio och nittio år gammal, då han omskar förhuden på sitt kött.

25. Men Ismael hans son war tretton år gammal, då hans kötts förhud omskuren wardt.

26. Allt på en dag wordo de alle omskurne, Abraham och hans son Ismael;

27. Och allt det mankön war i hans hus, både hemfödda tjenare och köpta, och eljest främmande: alla wordo de omskurne med honom.

Abraham lydde Herrans befallning. Denna lydnad war en nödwändig frukt af hans tro. Hade han icke åtlydt Herrans föreskrift, så hade han gått miste om de stora löften, som blifwit honom gifna.

Isaac. betyder leende, fröjd. Detta namn skulle dels påminna Abraham om den dyrbara stunden, då löftet om Isaac blef honom gifwet; dels är detta namn en prophetia om den ewiga fröjd, som är utlofwad åt alla Abrahams barn efter andan. Es. 25: 9.

18. Capitel.

Gud gästar Abraham. Sara ler. Sodom hotas. Abrahams förbön.

Och HERren syntes i den lunden Mamre, der han satt wid sitt tjälls dörr, då hetast war på dagen.

Mamre war en ekskog i trakten af Hebron, som hade detta namn efter Amoritern Mamre. Denna nejd är mycket frukbar. Der hade Abraham uppslagit sitt tält.

2. Och som han upplyste sina ögon och såg, då stodo tre män för honom. Och då han såg dem, lopp han emot