| Eleasar begära Rebecka. | 1 Mose Bok. | Cap. 24 | 59 |
och lade af kamelerna och gaf dem halm och foder; och watten till att twå hans fötter och männernas, som woro med honom woro;
33. Och satte mat för honom. Då sade han: Jag will icke äta, förr än jag hafwer wärfwat mitt ärende. De swarade: Säg.
Wärfwat, d. w. s. uträttat.
34. Han sade: Jag är Abrahams tjenare.
35. Och HERren hafwer rikeligen wälsignat min herre, och han är stor worden; och Han hafwer gifwit honom får och fä, silfwer och guld, tjenare och tjenarinnor, kameler och åsnor.
36. Dertill hafwer Sara, min herres hustru, födt minom herra en son i sin ålderdom: honom hafwer han gifwit allt det han hafwer.
37. Och min herre hafwer tagit en ed af mig och sagt: Du skall icke taga min son någon hustru af de Canaaneers döttrar, i hwilkas land jag bor;
38. Utan far bort till min faders hus och till min slägt; tag der min son hustru.
39. Men jag sade till min herre: Huru? Om qwinnan icke will följa mig?
40. Då sade han till mig: HERren, för hwilken jag wandrar, warder sändande sin Engel med dig och skall göra din wäg lyckosam, så att du skall taga min son hustru af min slägt och min faders hus.
41. Då skall du wara min ed qwitt, när du kommer till min slägt; gifwa de dig icke, så är du min ed qwitt.
42. Så kom jag i dag till brunnen och sade: HERre, min herres Abrahams Gud, hafwer du gjort min wäg lyckosam, den jag nu reser:
43. Si, så står jag här wid wattubrunnen; när nu en jungfru kommer här ut till att taga watten, och jag säger till henne: Gif mig litet watten att dricka af din kruka.
44. Och hon warder sägande: Drick du; jag will ock wattna dina kameler; det är den qwinna, som HERren hafwer beskärt min herres son.
45. Förr än jag nu sådana ord utsagt hade i mitt hjerta, si, då kom Rebecka ut med en kruka på sin axel, och gick ned åt brunnen till att taga watten. Då sade jag till henne: Gif mig dricka.
46. Och hon tog snarligen krukan af sin axel och sade: Drick; dina kameler will jag också wattna. Så drack jag, och hon wattnade också kamelerna.
47. Och jag frågade henne och sade: Hwars dotter är du? Hon swarade: Jag är Bethuels dotter, Nahors sons, som Milca honom födt hafwer. Då hängde jag ett ännespann på hennes anlete och armringar öfwer hennes händer;
48. Och böjde mig neder och bad till HERran, och lofwade HERran, min herres Abrahams Gud, som mig hade fört rätta wägen, att jag skulle taga till hans son min herres broders dotter.
49. Om I nu ären de, som bewisen minom herra barmhertighet och sanning, så säger mig det: hwar ock icke, så säger mig ock det; att jag wänder mig antingen till den högra sidan eller till den wenstra.
50. Då swarade Laban och Bethuel och sade: Det är utgånget af HERran; derföre kunna wi intet säga dig emot, hwarken ondt eller godt.
51. Der är Rebecka för dig; tag henne, och far din wäg, att hon blifwer din herres sons hustru, som HERren sagt hafwer.
Efter den tidens sed ålåg det icke blott fadren, utan isynnerhet bröderna att efter bästa insigt sörja för en systers wälfärd. Rebeckas broder och fader erkänna uti Eleasars berättelse Guds styrelse, och förklara sig willige att lyda Gud. Fastän afguderi redan hade inträngt i denna familj, så war den sanne Gudens kännedom och dyrkan dock icke utträngd.
52. Då Abrahams tjenare hörde dessa ord, bugade han sig till jorden för HERran.
Eleasar tackar HErran för den gynnande utgången af sitt ärende. Det war i Herrans namn och å hans wägnar Rebeckas målsmän swarade på den framställda frågan.
53. Och tog fram silfwer och gyldene klenodier och kläder och gaf dem Rebecka: men hennes broder och moder gaf han örter.
Örter: kostbara kryddor.
54. Då åt han och drack samt med männerna, som med honom woro, och blefwo der öfwer natten. Om morgonen stod han upp och sade: Låter mig fara till min herre.
55. Men hennes broder och moder
_069.jpg&oldid=342459){kind=link}