| Jacob brottas. | 1 Mose Bok. | Cap. 32. | 79 |
deras föl; fyrtio kor och tio oxar tjugu åsninnor med tio föl,
16. Och fick dem under sina tjenares händer, ju hwar hjorden för sig, och sade till dem: Går framför mig och låter wara rum emellan den ena hjorden efter den andra
17. Och bjöd den första och sade: När min broder Esau möter dig och frågar dig: Hwem hörer du till, och hwart will du, och hwem hörer det till, som du drifwer för dig?
18. Skall du säga: Det hörer din tjenare Jacob till; han sände sin herra Esau skänker och kommer här efter.
19. Så bjöd han ock den andra och den tredje och alla dem, som gingo efter hjorden, och sade: Som jag hafwer sagt eder, så säger till Esau, när I finnen honom.
20. Och säger ju det med: Si, Jacob din tjenare är efter oss. Förty han tänkte: jag will blidka honom med den skänken, som går före mig; sedan will jag se honom; kan hända, att han undfår mig wäl.
Med broderlig kärlek och klok beräkning gör nu Jacob ett ytterligare försök att försona sin broder. Han delade sina skänker, för att flere gånger förorsaka ett wälgörande intryck på hans hjerta, och för att gifwa honom tid att öfwerwinna all owilja och oförsonlighet.
21. Så gingo skänkningarne fram före honom; men han blef den natten i lägret.
22. Och stod upp om natten och tog sina twå hustrur och de twå tjensteqwinnorna och sina elfwa barn och for till wadet Jabbok.
23. Tog dem och förde dem öfwer elfwen, så att det han hade, kom öfwer.
Jabbok är en elf, som uppkommer i bergen på östra sidan af Jordanfloden och flyter ut i denna flod, midt emellan Genezareth och Döda hafwet. Denna elf blifwer nästan torr i den heta årstiden. Då Israeliterna kommo från Egypten, bodde Ammoniterna på södra sidan om Jabbok och Amoriterna på den norra.
24. Och han blef på den sidan allena. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnan upgick.* *Os. 12: 4.
Jacob qwarblef ensam på norra sidan om Jabbok; han wille i enslig bön umgås med sin Gud; allt hwad som war honom dyrbart, allt hwad han egde hade han liksom lemnat i Guds hand, och nu skulle den största och wigtigaste striden för Jacob afgöras. Hwad som stod i hans makt hade han gjort för att försona sin broder, nu wille han öfwerlemna allt åt Gud. Åt Gud will han nu öfwerlemna sig sjelf och hela sin tillhörighet, från Honom wäntar han beskydd och wälsignelse, men nu måste han erfara någonting alldeles owäntadt. En obekant man brottades med honom såsom i fiendtlig afsigt, och Jacob försökte att förswara sig.
25. Och då han såg, att han icke kunde öfwerwinna honom, rörde han hans höftes sena, och straxt förtwinades hans höftes sena.
Den främmande syntes icke hafwa styrka att öfwerwinna honom i brottandet; men då widrörde han Jacobs höft, hwaraf höftsenan straxt förtwinade. Nu är brottandet slutadt, nu förnimmer Jacob, att han har ett högre wäsen framför sig, nu sökte han fasthålla honom och bad innerligt om hans wälsignelse.
26. Och han sade: Låt mig gå, ty morgonrodnan går upp; men han swarade: Jag släpper dig icke, med mindre du wälsignar mig.
Den förut för Jacob obekante, men nu bekante, bad att få gå! Huru lätt hade han kunnat förswinna, men han wille det icke! Han låter den swage bedjande mannen hålla sig fast! Huru Jacob kämpade, säger oss propheten Osea: Han kämpade med Engelen och wann; ty han gret och bad honom. Med bön och tårar låter Herren sjelf besegra sig; i bönen werkar Hans Ande, i bönen ligger Hans egen kraft, i sådan bön werkar kärleken i förening med tron, och deruti nedlägger Guds Anda en makt, som kan besegra allt motstånd.
27. Han sade: Huru heter du: Han swarade: Jacob.
28. Han sade: Du skall icke mer heta Jacob, utan Israel.* Förty du hafwer med Gud och menniskor kämpat och hafwer fått öfwerhanden. *1 Mos. 35: 10.
Jacob fick nu ett annat namn till tecken att han ifrån denna stund war en ny menniska. Nu war han beseglad såsom de trognas stamfader, och såsom segerwinnare. Israel betyder den som besegrar Gud. Men Gud, Guds son, framträdde emot honom wid detta tillfälle äfwen såsom menniska, så att Jacob på en gång kämpade med en, som war Gud och menniska. Men förut hade han kämpat med många motståndare.
29. Och Jacob frågade honom och sade: Huru heter du? Men han sade: Hwi frågar du, huru jag heter?* Och han wälsignade honom dersammastädes. *Dom. 13: 17.
Jacob wille weta Engelens namn. Wäl wisste han nu, att det war Herren, som förut hade uppenbarat sig för honom, men han hoppades att få lära ett nytt namn, hwaraf han kunde inse betydelsen af den särskilda uppenbarelse, som han nu hade förnummit. Wälsignelsen, som han bad om, blef honom gifwen, men namnet fick han icke weta. Jesus, Frälsaren, war ett namn, hwars betydelse då war för hög för honom att fatta.
_089.jpg&oldid=342512){kind=link}