| Aska. Watten. | 4 Mose Bok. | Cap. 19. | 291 |
10. Och den, som askan af kon upptog, skall twå sina kläder och wara oren allt intill aftonen. Detta skall wara en ewig rätt Israels barnom och främlingarne, som bo ibland eder.
11. Den som kommer wid en död menniska, han skall wara oren i sju dagar:
12. Så skall han härmed rena sig på tredje dagen och på sjunde dagen, och så warder han ren. Och om han icke på tredje och sjunde dagen renar sig, så skall han icke ren warda.
13. Men om någon kommer wid en död menniska och icke will rena sig, den orenar HERrans tabernakel, och sådan själ skall utrotad warda utur Israel: derföre att stänkewattnet icke är stänkt öfwer honom, så är han oren, så länge han sig icke rena låter.
Att förakta detta reningsmedel war således en synd, som icke kunde förlåtas, utan skulle efter lagen bestraffas med utrotande. Så säger oss ock det apostoliska ordet, att den, som föraktar testamentsens blod, nemligen Christi blod, förtjenar ett wida större straff, Ebr. 10: 29, och derwid tillägges lagens ord: Hämnden är min, Jag skall wedergälla det, säger Herren.
14. Detta är lagen, om en menniska dör i tjället; den, som går in i tjället, och allt det, som i tjället är, skall wara orent i sju dagar.
15. Och hwart och ett botyg, som öppet är, det intet öfwertäckelse eller band hafwer, det är orent.
16. Desslikes den som på marken kommer wid någon, som slagen är med swärd, eller eljest en död, eller en menniskas ben, eller graf; den är oren i sju dagar.
17. skola de nu för den orena taga af detta uppbrända syndoffers aska, och låta deruppå rinnande watten uti ett käril.
18. Och en ren man skall taga isop och doppa i wattnet, och stänka tjället och alla botyg och alla de själar, som der inne äro; sammalunda ock den, som hafwer kommit wid en döds ben, eller en slagen, eller en död, eller någon graf.
19. Och den rene skall stänka den orene på tredje dagen och på sjunde dagen, och rena honom på sjunde dagen: och skall twå sina kläder och bada sig i watten, så warder han ren om aftonen.
Genom stänkelsen blef orenheten, hwaruti låg en bild af synden, försonad, och således war denna stänkelse ett bild af rättfärdiggörelsen. Twagningen, som derpå följde, war en bild af helgelsen. Den twåfaldiga reningen på första och sjunde dagen betyder nödwändigheten för menniskan att ifrån början till slut taga sin tillflykt till Jesu Christi reningsoffer. Sjutalet, såsom ett heligt tal, afbildar här menniskans lifstid, och lifwet måste således börjas med som försoning och rening, fortsättas under denna renings tillegnade kraft och slutas med den fullkomliga fulländningen deraf. Under lifstiden skall menniskan förenas med Gud, för att blifwa salig, och till denna förening är sådan rening nödwändig. Detta reningswatten war watten och blod. Det förebildade det watten och blod, hwarmed Christus renar dem som tro på Honom. 1 Joh. 5: 6.
20. Men hwilken som warder oren och icke will rena sig, hans själ skall utrotad warda utur menigheten: förty han hafwer orenat HERrans helgedom, och icke är med stänkewatten stänkt; derföre är han oren.
Här återupprepas till ännu kraftigare inskärpande den hotelse, att den, som försummade att begagna sig af detta reningsmedel, skulle utrotas. Om försoningsnåden i Christo föraktas, så är detta i sig sjelft den största synd emot Gud, och hwarken denna synd eller de andra synder, som en menniska har på sitt samwete, kunna förlåtas, då just det medel föraktas och åsidosättes, hwarigenom förlåtelse kunde erhållas.
”Att detta offrets blod stänktes sju gånger mot helgedomen war ett tecken till införandet af Christi offerblod i den himmelska helgedomen, och det war från helgedomen detta offrets aska fick sin renande kraft. Detta skärwatten gjorde de orena rena, och de, som woro rena, blefwo orena, att dessa andra ock skulle påminnas om sin orenhet och om detta Levitiskas ofullkomlighet; ty det förde dem till en sannfärdig och högre rening, som genom Christum skedde. Ebr. 10: 1–3.”
21. Och detta skall wara dem en ewig rätt. Skall också den, som med stänkewattnet stänkte, twå sina kläder: och den som kommer wid stänkewattnet, han skall wara oren intill aftonen.
22. Och allt det han kommer wid, det skall wara orent. Och hwilken själ, som han wederkommer, han skall wara oren intill aftonen.
20. Capitel.
MirJam dör. Folket knorrar. Klippans watten. Edoms nit. Aarons död.Och Israels barn kommo med hela menigheten in uti den öknen Zin i första månaden; och folket blef i Kades;
_301.jpg&oldid=343020){kind=link}