Domare Boken.
Inledning.
Boken har sitt namn af sitt innehåll; den innehåller berättelsen om den tid, som förflöt under det Israel styrdes af domare eller härförare, hwilka på wissa tider i högsta nöden blewo af Herran uppwäckta och utrustade, för at förlossa Israel utur den fångenskap, hwaruti de till straff föllo tid efter annan, då de öfwergifwit Herran och förfallit i afguderi. Då folket öfwergaf Herran, så kom det i fångenskap under hedniska folk, och då det i denna fångenskap ropade till Herran om hjelp och förlossning, så förbarmade Han sig efter sin stora mildhet, och uppwäckte kraftiga hjeltar till deras räddning, hwilka både afskaffade det främmande oket och återställde ordning, rätt och lag i Israel.
Det står icke skrifwet, hwilken som författat Domare Boken, men de fleste uttolkare tro, att den är skrifwen af Propheten Samuel. Utan twifwel upptecknades de wigtigaste bedrifterna wid de tillfällen, då de skedde, och begagnades sedan, under Guds Andas ledning, wid författandet af denna bok. Deboras lofsång war en ingifwelse af Herrans Ande, i hwilken folket för segern och förlossningen tackade och lofwade Gud, just då denna förlossning skedde. I Nya Testamentet omtalas dessa domare i Israel, och i Ebr. 11: 32 nämnas Gibeon, Barak, Simson, Jephtah och Samuel. Såsom Josua Bok berättar om det, som öfwergick Isrels folk efter Mose död, så berättas i Domare Boken det, som öfwergick Israels folk efter Josua död.
Sju särskilda gånger kom Israels folk i fångenskap och träldom under hedniska folkslag, och bland många mindre utmärkta domare i Israel uppstodo tolf hjeltar till folkets förlossning och styrelse under den tid af fyrahundratrettio år, på hwilken allt detta skedde. Dessutom innehåller denna bok en berättelse om, huru det första afguderi i Israel i Canaans land, och om det djupa sedeförderf och förfall, som i Benjamins stam blef rådande, Cap. 17—21.
1. Capitel.
Juda och Simeons seger emot Canaan. Athniels gifte. Keniters lott. Slägternas wårdslöshet.Efter Josua död* frågade Israels barn HERran och sade: Ho skall ibland oss föra örliget emot de Cananeer? *4 Mos. 27: 21. Dom. 20: 18.
Emedan Gud icke efter Josua död hade bestämt någon anförare, såsom Josua dertill af Herran sjelf bestämdes, Jos. 1: 2, så fråga Israels barn Herran, hwilken skulle anföra hären mot Canaaniterna, som ännu icke alla woro fördrifna. Detta frågande skedde genom öfwerstepresten, som medelst Urim och Thummim (Ljus och Fullkomlighet) erhöll swar. Många ställen, som under Josua hade blifwit intagna, hade Canaaniterna åter bemäktigat sig.
2. HERren sade: Juda skall föra det: si, jag hafwer gifwit landet i hans hand.
3. Då sade Juda till sin broder Simeon: Drag med mig upp i min lott, och låt oss strida emot de Cananeer, så will jag åter draga med dig i din lott. Så drog Simeon med honom.
Juda och Simeon hade sin arfwedel till en del bredwid hwarandra.
4. Då nu Juda drog dit upp, gaf HERren honom de Cananeer och Phereseer i deras händer, och de slogo i Besek tio tusen män.
5. Och de funno AdoniBesek i Besek; och stridde emot honom, och slogo de Cananeer och Phereseer.
AdoniBesek betyder Beleks beherrskare.
6. Men AdoniBesek flydde, och de jagade efter honom, fingo honom, och höggo af honom tummarna både af hans händer och fötter.
För den grymhet, AdoniBesek ofta begått, träffade honom nu den wälförtjenta wedergällningen. Då tummar och stortår blifwit afhuggna, så kunde de stympade icke gripa till wapen emot sina besegrare.
7. Då sade AdoniBesek: Sjuttio konungar med afhuggna tummar af deras
_449.jpg&oldid=343377){kind=link}