Sida:Biblia Fjellstedt I (1890) 656.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
646 Elisa. De Syrer. 2 Konunga-Boken. Cap. 5, 6.

dig? Nu, du hafwer tagit silfwer och kläder, oljogårdar, wingårdar, får, oxar, tjenare och tjenarinnor.

27. Men Naamans spitelska skall låda wid dig och din säd till ewig tid. Så gick han ut ifrån honom spitelsk såsom en snö.* *4 Mos. 12: 10. 2 Chrön. 26: 19.

Gehasi war således en werldsligt sinnad och falsk menniska, fastän han war prophetens tjenare. Då han återkom och hade fått gåfwan af Naaman, förkunnade Elisa, att han icke blott wisste detta, utan att han äfwen wisste, hwad han för dessa penningar ämnade köpa. Gehasi hade ohelgat Herrans namn ibland hedningarne och således bidragit att motwerka underwerkets och nådegåfwans ändamål och han hade tillika ljugit för Herrans Ande, som war i Elisa; derföre öfwergick honom ett swårt straff. Han hade wisat, att hans själ war oren. Nu blef också hans kropp behäftad med den förfärliga sjukdom, som är syndaorenlighetens närmaste afbild. Han skulle härigenom drifwas att söka rening genom Herrans nåd, såsom Naaman hade gjort. En gång förr eller sednare wisar sig själens orenhet äfwen i yttre gestalt, om icke själen blifwer rentwagen. Aldra förskräckligast kommer syndens spitelska att wisa sig på dem, som blifwa ewigt förtappade.

6. Capitel.

Jernet flyter. De Syrers blindhet. Samarie belägring. Hunger.

De propheters söner sade till Elisa: Si rummet, der wi för dig bo, är oss för trångt.

2. Låt oss gå till Jordan; och hwar och en hemte der timmer, att wi måga bygga oss der ett rum till att bo uti. Han sade: Går åstad.

3. Och en sade: Kom ock du, och gack med dina tjenare. Han sade: Jag will gå med.

4. Och han gick med dem. Och då de kommo tid Jordan, höggo de träd neder.

5. Och som ett af dem fällde ett träd, föll yxan i wattnet; och han ropade och sade: Ack, we! min herre; och hon är mig lånt.

6. Men Guds mannen sade: Hwar är hon fallen? Och då han wiste honom rummet, skar han ett träd af, och kastade det dit; och yxan flöt upp;

7. Och han sade: Tag henne upp. Han räckte ut sin hand, och tog henne.

Detta märkwärdiga underwerk bewisar. att inga angelägenheter, hwaruti Herrans tjenare behöfwa hjelp, äro för den mäktige Guden för ringa att gifwa akt på. Elisa hade förut gjort underwerk för stora ändamål. Nu gjordes ett underwerk för ett mindre ändamål, och det ena såwäl som det andra wisar oss både Herrans stora makt och Hans förbarmande, som ser till de fattiga och ringa. Tillika bewisar detta underwerk, att Herrans tjenare, då det Honom behagar, hafwa makt öfwer naturens lagar, så att intet för dem är omöjligt, Matth. 17: 20.

8. Och konungen i Syrien förde örlig emot Israel; och han rådfrågade med sina tjenare, och sade: Wi wilja lägra oss der och der.

9. Men Guds mannen sände till Israels konung, och lät säga honom: Tag dig till wara, att du icke drager till det rummet, ty de Syrer ligga der.

De Syrer ligga der: De woro ännu icke der, men prophetens inre syn såg dem redan der.

10. Så sände då Israels konung bort till det rummet, som Guds mannen om sade; förwarade det och höll der wakt; och gjorde det icke en gång eller twå gånger allena.

11. Då wardt konungens hjerta i Syrien illa tillfrids deröfwer, och kallade sina tjenare, och sade till dem: Wiljer I då icke säga mig, hwilken af wåra är flydd till Israels konung?

12. Då sade en af hans tjenare: Icke så, min herre konung; utan Elisa den propheten i Israel, säger till konungen i Israel allt det du talar i kammaren, der din säng är.

13. Han sade: Så går bort och ser till hwar han är, att jag må sända bort, och låta hemta honom. Och de underwiste honom, och sade: Si, i Dothan är han.

14. Då sände han dit hästar och wagnar och en stor makt; och som de dit kommo om natten, belade de staden

15. Och Guds mannens tjenare stod bittida upp, att han skulle gå ut; och si, då låg en här om staden med hästar och wagnar. Då sade hans tjenare till honom: Ack we, min herre, hwad wilja wi nu göra?

16. Han sade: Frukta dig intet, förty de äro flere, som med oss äro, är de som med dem äro.* *1 Joh. 4: 4.

17. Och Elisa bad, och sade: HERre, öppna honom ögonen, att han må se. Dä öppnade HERren tjenare hans